Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gruvan. Vid sidan ligger spisen med sin »eldstång» i hörnet och sin häll
omkring en aln ovanför golvet. Emellan gruvan och dörren är en trång
uppgång, så att man kan komma upp på ugnen. Här torkas säd, som skall
malas, och här få fattighjonen sitt nattkvarter.
ti
SPJÄLL OCH FÖNSTER.
I övre Sverige hade eldstäderna på Linnés tid haft skorsten sedan långt
tillbaka. På stugorna i Virestad fanns på skorstenen en yttre lucka, som
genom en stång och ett rep kunde lyftas upp ute på gården. Sådana spjäll
omtalar Linné både från Öland och Västergötland, och detta sker säkerligen
icke av en tillfällighet. Den enorma förbrukningen av skog i Sverige till
bränsle var en källa till allvarliga bekymmer för statsmakterna och dem
som voro intresserade av det svenska rikshushållet. Från Gotland får Linné
också anledning att anteckna, att »uti inga hus här på orten brukte
bönderna några kakelugnar ej heller spjäll till sina spisar, utan måste man här
om vintern hava en stadig eld». Och han tillägger ogillande på ett annat
ställe, att »den är ej rädd om värmen som ej behöver spjäll». Det har
dock senare påpekats, att ett spjäll på de gotländska, av kalksten murade
spisarna skulle medföra risk för kolosförgiftning genom förbränningen av
den »kalkos», som byggnadsmaterialet utdunstar. Vid sitt besök i
Värmlands bergslag i samband med Västgötaresan får Linné i Brattfors se gjutna
kakelugnar och skorstenar av cylindrisk form »sådana som allmänt här
omkring brukas». Han rekommenderar en vidare spridning: »de runda
kakelugnarna taga ej bort mycket rum, och de runda skorstenarna voro en
stor besparing i Uppland, där skorstenar av böndernas tegel uppmurade
näppeligen uthärda ett enda år». Att även i övre Sverige kunde finnas
primitiva skorstenar framgår av att Linné om en stuga i Uppland antecknat,
att man »i stället för skorsten betjänat sig av en tom sillfjärding».
I eldhusen var takets rökhål den enda ljusöppningen. Det är
traditioner från ett primitivt bostadsskick, som också leva kvar i stugornas
takfönster, och det har ovan omtalats från Skåne, hur röken släpptes ut
genom detta. Från Sveg i Härjedalen vet man, att det var en präst, som
där lärde bönderna att sätta väggfönster i sina stugor. På Linnés resa i
Dalarna voro tydligen takfönster inte helt ur bruk: »I forna tider hava
de brukat fönster på taket, som nu hos de meste kommit ur bruk». På
slättbygden i Skåne hade tydligen innertaket överallt kommit i bruk fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
