Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det romantiska draget hos Gustav III tog sig, i all synnerhet i hans
yngre år, framför allt uttryck i en idealistisk strävan att göra en stor
insats för sitt folk som konung. Denna strävan förmäldes på oupplösligt
sätt med hans tidigt framträdande ärelystnad och vilja till makt. Uppfostrad
och andligt påverkad av sin moder Lovisa Ulrika, den enväldige Fredrik
den stores syster, hoppades han framför allt att kunna återupprätta den
personliga kungamakt, som fullständigt trängts tillbaka under Fredrik I:s
och Adolf Fredriks dagar. Frihetstidens politiska ideal hade av lätt
förståeliga skäl aldrig gått honom i blodet. Långt mer var han då
genomträngd av det absolutistiska styrelseideal, som utvecklats till sin spets av
den av honom så högt beundrade Ludvig XIV i Frankrike, och som
alltjämt med endast mycket få undantag var det förhärskande i Europa. I
sin förkärlek för den enväldiga kungamakten stimulerades han också starkt
genom påverkan från fysiokratismen och dess statslära, som framträdde i
Frankrike under hans ungdomstid och förmedlades till honom av hans
guvernör Karl Fredrik Scheffer. Enligt denna utgjordes den idealiska
styrelseformen av den ärftliga monarkien, där konungen, utrustad med
enväldig makt och stående över alla enskilda intressen, som ingen annan
kan befordra det gemensamma bästa. Gustavs kungabegrepp tog också
färg av hans beundran för vår egen storhetstid, för Gustav Vasas och Gustav
II Adolfs mäktiga personligheter. Hans inställning till den svenska historien
var snarare romantisk än verklighetsbetonad. Han såg mer till det lysande
i det gamla svenska kungadömet än till samhällsskickets anda, mer till
konungen som maktägaren-landsfadern-välgöraren än till folket med dess
uråldriga frihetskänsla. Under sådana förhållanden blev hans framtidsmål
att skapa ett nytt, enat Sverige under en stark, personlig, helst enväldig
kungamakt, som skulle förena de stora traditionerna från Vasarnas tid med
det humanitära upplysningsideal, som han också insupit under sina
ynglingaår.
Klokt nog insåg han emellertid det omöjliga i att med ett slag förverkliga
detta envåldsideal hos ett folk. som i femtio år varit vant vid ett mäktigt
ständerstyre. Därför beslöt han alt i den nya regeringsformen visserligen
starkt öka kungamakten men låta ständerna behålla en del av sina
befogenheter.
Man har kallat det nya styrelsesätt, som Gustav III införde,
konstitutionellt (så Ludvig Stavenow), detta emedan det genomförde en delning av
statsmakten mellan konung och riksdag. Ser man närmare efter, mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
