Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjöslaget vid Svensksund den 9 juli 1190 (se även bilderna i kapitlet om Sjövapnet) var
vår sista världshistoriska strid. Den visade vad Sverige ännu som sjömakt förmådde och
påskyndade verksamt den gynnsamma freden i Värälä samma dr. — Oljemålning av okänd
konstnär. Sjökrigsskolan, Stockholm.
Trots de skuggsidor, som nyss antytts, betecknar den gustavianska epoken
en märklig genombrottstid i kulturellt, socialt och ekonomiskt hänseende.
Förtjänsten härav tillkommer i hög grad Gustav III själv men även en rad
andra betydande personligheter i tiden. Den koncentration av statsmakten
i konungens hand, som Gustav III genomförde, verkade, i varje fall i början
av hans regering, som en mäktig hävstång. Efter revolutionen låg det i
konungens intresse att göra den nya styrelsen populär genom reformer på
olika områden; den nya regeringsformen gav honom också möjlighet att
snabbt och verkningsfullt genomföra dessa. Vad som skilde den
gustavianska regimen från den närmast föregående är knappast själva idéerna; i
själva verket hämtade Gustav III uppslag till sin reformverksamhet både
från hattarna, så i fråga om försvaret, och från mössorna — trots att han
tidigare varit deras motståndare — t. ex. i fråga om ekonomien och
näringslivet. Det nya var den effektivitet, med vilken idéerna omsattes i
verkligheten. Som samhällsreformator framstod Gustav III i mycket som
anhängare av upplysningen. Redan under Frihetstiden hade det komplex av
reformtankar, som brukar sammanfattas under denna benämning, trängt
Sv. folket genom tiderna VII. — 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
