Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur dessa skilda element i förening framväxer den kulturvärld, som Tegnér
så glänsande karakteriserat i sin stora hyllningsdikt till den gustavianska
epoken, »Minnessången 1836»:
»Det låg ett skimmer över Gustavs dagar
fantastiskt, utländskt, flärdfullt, om du vill.
Men det var sol däri, och hur du klagar,
var stodo vi, om de ej varit till?»
För denna sammansmältning till en högre enhet av nationellt och
utländskt står Gustav III själv som den mest typiske företrädaren. Hans
bokliga uppfostran hade varit helt franskpräglad, hans egentliga skriftspråk
var hela livet franskan, hans ideal, såväl politiska som andliga, framför
allt hämtade ur fransk historia och litteratur. Och dock var han vuxen
ur svensk grund, hade lärt att älska svensk historia och kultur och hade
en allt igenom nationellt svensk ambition. Att erövra ny mark åt svensk
kultur, det var hans ädlaste avsikt som konung. Ingen som gör sig blind
för detta, kan fullt förstå och göra rättvisa åt hans kungagärning. Mycket
nog finns att kritisera hos Gustav III som regent; så mycket mindre
anledning att förneka allvaret i hans avsikter och resultaten av hans insatser
i detta fall. Genom att, som ofta skett i fråga om Gustav III, anlägga
ensidiga, trångbröstat moraliska synpunkter på estetiskt och kulturellt
värde-skapande kastar man lätt över detta en falsk, onödigt förklenande dager.
Så har t. ex. på sina håll domen fallit onödigt hård över det av Gustav
III skapade hovlivet. Man har endast sett till lyxen och flärden, till de lätta
sederna och vad det hela kostat staten. Enligt en så ytterligt vederhäftig
författare som C. T. Odhner ha dock kostnaderna för hovet ej varit så
ofantligt stora, som ryktet gjorde dem till. Vad som i längden undergrävde
statsfinanserna var ej hovlyxen utan försvaret, utrikespolitiken,
krono-brännerierna och den stora byggnadsverksamheten — som synes, delvis
ingalunda onyttiga företag. Om hovet obestridligen drog väl stora kostnader,
har konungen försvarat sig med att han i detta medvetet vilie skapa en
»plantskola för levnadsvett, god smak och förfinad sed». Att han också
till en viss grad lyckades häri, kan ingen förneka, som en smula känner
gustavianskt hovliv, sådant det verkligen var, ej sådant ryktet gjorde det
till. Det är mot denna bakgrund man bör se t. ex. Gustav III :s intresse
för teatern, ej minst dess odlande vid hovet. Vad han åsyftade var ingenting
mindre än att skapa något fullständigt nytt: ett svenskt skådespel på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
