Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v. Troil, först biskop i Linköping och sedan ärkebiskop, samt Olof
Wall-quist, biskop i Växjö. Den förre visade sig under sina visitationer outtröttlig
i alt egga ungdomen till flit och att söka väcka dess ambition och
tävlingslusta samt att vädja till mecenater om donationer eller premier för
skolorna. Den store bildningsentusiasten och biblioteksgrundaren Olof
Wall-quist sträckte även sin omsorg till allmogen. När han visiterade, gick han
ofta skarpt fram men visade sig även kunna förhandla med allmogen och
rätta sig efter förhållandena. »Än berömde han den för visat nit, än
uppträdde han övertalande, när han tyckte sig möta god vilja, än hotande, när
han möttes av tredska, till slut drev han dock alltid sin vilja igenom.» Han
insåg, att klockaren måste vara otillräcklig som ensam barnalärare i större
församlingar, och yrkade på »sockenpedagogers» anställande. Prästerna
borde förrätta prövningen av sådana. Stundom prövade han dem själv.
SOCKNENS FROMHETSLIV.
För att rätt förstå sockensjälvstyrelsen är det nödvändigt att kasta en
blick på fromhetslivets gestaltning ute i socknarna. Frihetstidens inbrott
betecknar ingalunda något avbrytande av den föregående tidens
fromhets-traditioner. Den gammaltestamentliga karolinska kyrkofromheten levde
kvar i folkets breda lager långt efter 1700-talets mitt, ja långt in i den
gustavianska tiden. I städerna hade man nog känning på sina håll av de
nya rörelserna, men ute på landsbygden var man ganska oberörd av dessa.
Samuel Ödmann säger om sin morfader, den gamle Vislandaprosten Samuel
Wiesel, att »i sin tids religionstvister tog han ingen del. Pietister och
herrn-hulare voro i hans hus lika okända som i Kina. Tollstadii och Rutströms
namn hade han aldrig lagt på sitt minne. Om deister och fritänkare gjorde
’ r. t* t>
han sig inga begrepp». »Det var honom nog, att lians församling trodde
rätt och levde kristligt.» Så tryggt och traditionsmättat formade sig nog
det religiösa livet på många andra håll i landet.
Denna gammaldags fromhet visade sig tydligt i den församlingstukt,
som alltjämt utövades på sockenstämmorna. Socknen i dess helhet kände
sig ansvarig för att ärbarhet och goda seder rådde i församlingen. I känslan
av att ogudaktighet kunde medföra straff men gudsfruktan kunde låta
välsignelse strömma ned över församlingen, tålde man icke oanständighet och
uppenbar synd. Mot svordomar och sabbatsbrott har sockenmenigheten
ofta skridit in, I Vreta kloster hade man ett sådant fall 1715. »I synnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>