Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett mycket vanligt föremål vid
kyrkorna och på andra platser, där
folk kom samman. 1 V. Ed hade
man 1685 två stycken, en vid
kyrkan och en vid krogen. I nödtider
kunde även denna inkomstkälla
sina ut. I Långaryd gav den 1716
icke mer än 2 dal. och 19 öre.
Offerstockens gåvor av okända
givare räckte dock icke långt. Man
måste mera energiskt vädja till den
enskildes givmildhet. Stadgan om
tiggare och fattiga 1698 kom med
en hel rad förslag till avgifter vid
bestämda tillfällen. Man borde giva
en gåva till de fattiga vid lysnings
uttagande, vid barnsängskvinnors
och sjuklingars tillfrisknande. Vid
likpredikningarna borde en särskild håv häras omkring till förmån för de
fattiga, vilka ock genom klockaren kunde förvänta en gåva från sterbhuset.
Vackra exempel på enskilda personers givmildhet mot de fattiga möta vi än
här, än där. I allmänhet kan man säga, att ju längre 1700-talet skrider
framåt, desto påtagligare bliver detta förhållande. Man brukar säga, att
tiden blir mera humanitärt betonad, men den religiösa grundvalen i
församlingslivet framträder alltid tydligt.
Genom Kungl. forordn, om hospitals- och barnhusinrättningarna i riket
av den 11 april 1763 kommer vården om de sjuka och fattiga in i ett alldeles
nytt läge. Den fattigvård, som tidigare funnits och som bedrivits på grund
av kyrkolagens föreskrifter samt efter sockenbornas särskilda
överenskommelser, kan närmast betecknas som fattigvård efter allmosesystemet. Genom
den nämnda förordningen blir fattigvården mera enhetligt utformad,
sammanskotten få en regelbunden karaktär, de bliva ett slags ständig skatt,
som åligger hemmanen och de större torpen.
Den nämnda förordningen avsåg närmast att reglera verksamheten vid
de s. k. hospitalen. Dessa inrättningar hade redan på Gustav Vasas och
Johan III:s tid fått kronotionde i anslag för verksamheten. De skulle
närmast kunna rubriceras som hem för kroniskt sjuka samt innesjukhus. De
En vanlig syn vid de flesta kyrkor var förr
fattigstocken eller fattigbössan. 1 en tid, som
icke kände någon kommunal eller statlig
regelbunden fattigvård, utgjorde de skärvar,
som gudstjänstbesökande eller resande
nedlade i fattigbössan, ett välkommet tillskott till
de fattigas och sjukas underhåll. —
Fattigstock vid Vireda kyrka i Småland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
