Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läsa i bok, emedan ingen utan den kunskapen kunde efterlåtas gå till
Herrens nattvard». I Godegård hade man 1772 så stora anspråk på en
natt-vardsgäst, att han måste kunna utantill Luthers lilla katekes med
förklaringarna samt ordentligt läsa i bok. I Vreta kloster ansågos 1720
Athana-sios’ symbolum samt Manasses bön höra till en genomsnittskunskap i
kristendom. Allmogens läskunnighet har legat prästerskapet varmt om hjärtat.
Vid vissa tillfällen kan man tycka, att de i dessa stycken ådagalagt en
överdriven stränghet. Drakoniska voro de straff, som å en sockenstämma i
Godegård 1737 ådömdes sådana som slarvat med sin eller sina barns
undervisning. »För försummelse at lära sig i bok och sina kristendomsstycken
dömde församblingen följande .... till stocksittjande», det var nio stycken.
Bland de dömda var en hustru och hennes son. De dömda fingo även i
detta fallet böta 1 dal. och 16 öre kmt. Tre år därefter gjordes där
husbönderna ansvariga för att deras tjänstehjon lärde sig läsa och kommo på
förhören. Om ej tjänaren fullgjorde sina skyldigheter och kom på förhöret,
avdrogs 6 dal. kmt å lönen. Maximiåldern, då ett barn skulle ordentligen
kunna läsa, sattes i Kimstad 1765 så högt som till 15 år. Men om det då
ej ordentligen inhämtat sina kunskaper och färdigheter, skulle det
ovillkorligen sättas i stocken. De gamla kyrkostockarna, som man ännu finner
här och var på kyrkovindarna, ha haft en uppgift även i folkupplysningens
tjänst. Resultaten av dessa ansträngningar synas ha blivit ganska
betydande. Vid en visitation i Stora Åby pastorat 1764 tyckes man ej haft mer
än en eller ett par överåriga, som ej kunde läsa. Då
församlingsmedlemmarna fått ökad läskunnighet, måste detta lända även gudstjänstlivet till
godo. Vid en visitation i Älghult 1745 befanns kyrkosången mycket god,
tack vare att församlingen var så allmänt läskunnig.
Emot slutet av 1700-talet inträder en förändring i fråga om
undervisningens meddelande, i det man ej längre så uteslutande litar till
familjemedlemmarnas medverkan. Det förspörjes en alltmer tilltagande
likgiltighet för hemundervisningen hos dem, som närmast skulle vara ansvariga
därför. Nu blir det fråga om verkliga skolor och direkt skolundervisning.
Socknarna själva börja inrätta skolor, där barn från ett större antal hem
samtidigt kunna undervisas av en lärare under en viss tid på året. Det
gäller därför att skaffa särskilt utbildade läsemästare. På schemat stå icke
blott katekes och läskunnighet som läroämnen. Det blir även tal om
skrivning och stundom även räkning. Mycket tyder på att utvecklingen gick
snabbt i denna riktning. Det vid denna tid stiftade samfundet Pro fide et
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
