- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 7. Den gustavianska kulturen /
92

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Plantor i arbete, vilken bild Ehrensvärd (jfr
närmast föregående bilder) förklarar sålunda:
»En planteur, som efter att hafva fyllt skopan
med jord inlägger hvete- eller rågkornen»’.
Det behöver knappast tilläggas, att det
ekonomiska utbytet icke motsvarade Ehrensvärds
minutiöst uppgjorda beräkningar, men
alldeles utan praktiskt värde blevo de säkerligen
ej. Däremot torde ett förslag av Ehrensvärd,
som också arbetade på en förbättrad
krea-tursskötsel, att strax efter kalvningen ge varje
ko en butelj vin, varken vunnit allmännare
efterföljd eller motsvarat det högst lovliga
syftet. ■— Lunds universitetsbibliotek.

drycker. Brännvinsförtäringen var
stadd i oavbrutet tilltagande under
århundradet.

Spannmål var den
viktigasteartikel, jordbruket alstrade. Mert
spannmålsproduktionen var
mycket olika i skilda delar av landet.
På slättbygderna var skörden i
normala år tillräcklig för behovet, ja
lämnade t. o. m. ett saluöverskott.
I skogsbygderna, bergslagerna ochi
skärgårdarna rådde ständig brist på
säd. Trakter funnos, där man även
i goda år blandade bark i brödet.
Vid sidan om jordbruket drev
befolkningen i dessa landskap
allehanda binäringar, såsom
boskapsuppfödning, vävnad, träslöjd, av
olika slag samt jakt och fiske.
Långväga resor blevo nödvändiga
för dessa trakters allmoge, närmast
för att tillbyta sig spannmål i
sädesprovinserna. Några av de
största städerna utgjorde också
under-skottsområden, som behövde köpa.
spannmål; eljest försågo sig
städerna själva med den varan.
Skörderesultatet varierade ej blott mellan

olika landsdelar utan också från
årår. I förhållande härtill växlade givetvis sädespriserna. Denna
spannmålsprisets ostadighet vållade lantmannen kännbar olägenhet, enär säd var hans.
så gott som enda saluartikel och dessutom spannmålspriset ansågs
grundläggande för arbetslöner och priset på andra varor. Åtskilliga åtgärder
vid–togos i syfte att åstadkomma ett jämnare sädespris. Ett nära till hands,
liggande medel var att förvandla säden till brännvin. Man erhöll då en lätt
transportabel och lätt säljbar vara, som på samma gång ägde stor
hållbarhet. I goda år förstördes säkerligen mycken spannmål genom brännvins-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/7/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free