Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*71* VI
Under sin resa genom Sverige 1750 antecknade Carl Hårleman och meddelade i brev till
Carl Fredrik Piper allt av intresse inom lantbruket. Hos kapten Berclx i Gunnarstorp fann
han en ladugård, som hade många fördelar framför de eljest vanliga, och i vilken en hel
del av Hårleman uppräknade olägenheter undvekos. Bl. a. säger han, att »rycktaren
hämtar utan spilning det foder, som nedfallit i gångarne C. C. antingen utan eller ock med
häckarne D. D. försedde, och utströr stundeligen deraf så mycket eller litet som påfordras,
uti de fria och öpna krubborne E. E.; en enda gäng tarfvar renhållning, et ögnekast
underrättar husbonden om tilständet, och draghälens F. F. eller dragrörets G midt på huset
öpning eller tilsättning, styrer hettan och kölden». — Kopparstick efter teckning av
Hårleman i hans »Bref till C. F. Piper» (Stockholm 1751).
bränning. Många menade, att om bränningen overtoges av kronan, skulle
den kunna regleras efter årsskörden och sädespriserna bli jämnare. Man
försökte också att låta kronan upphandla spannmål i goda år och sedan
försälja den till rimligt pris i nödår. Bönderna klagade nämligen över att
städernas spannmålshandlare pressade ned priset oskäligt vid god tillgång
på spannmål men höjde det lika oskäligt i nödår. Ett sådant förhållande
ansågs alldeles betaga lantmannen lusten att förbättra jordbruket, vilket
emellertid var en riksviktig angelägenhet, då landet led av ständig brist på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
