Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brödsäd, vilket åter förde med sig en betydande spannmålsimport. Troligen
har icke sädesproduktionen kunnat hålla jämna steg med folkökningen
under 1700-talet. Trots vissa smärre framsteg befann sig lanthushållningen
i ett tillstånd av stillastående.
BRÄNNVINSBRÄNNING, DESS BETYDELSE FÖR DEN ENSKILDE OCH
FÖR STATEN.
STRIDERNA UNDER FRIHETSTIDEN OM RÄTTEN ATT BRÄNNA.
Ordet brännvin i vårt språk kommer närmast från tyskan och betyder
bränt vin (tyska: gebrannter Wein). Det framställdes nämligen äldst genom
destillering av vin, en uppfinning, som tillskrives araberna under
medeltiden. Genom destilleringen trodde man sig få fram vinets finaste
beståndsdel, vilken ansågs förlänga livet och därför också benämndes livets vatten
(på latin: aqua vitae, på franska: eau de vie). I början användes brännvin
endast som medicin. Det intogs skedvis, därav ordet sup. Flerfaldiga
skrifter från omkring 1500 beskriva brännvin såsom ett universalläkemedel. En
läkare i Augsburg skriver 1483: »Den som varje morgon dricker en halv
sked brännvin, blir aldrig sjuk». En dansk storman sände 1531 den norske
ärkebiskopen en flaska brännvin och skrev samtidigt: »Värdes Eders Nåde
veta, att samma aqua vitae hjälper för allehanda sjukdomar, som en
människa kan ha invärtes». I synnerhet ansågs brännvin som ett verksamt
läkemedel i farsotstider. Denna tro delas såväl av konung Johan III, som själv
framställde ett med många ingredienser blandat aqua vitae mot pesten, som
av ärkebiskop Petrus Paulinus Gothus ett halvt sekel senare. Den
framstående läkaren Urban Hiärne anbefaller rhenskt eller franskt brännvin
(alltså cognac) jämte — såsom han säger — »the theraff giorde allehanda
kryddade magvatn aff mynta, kummin, anis» etc. Men mot den tilltagande
brännvinsbränningen av säd varnar Hiärne av sanitära och ekonomiska
grunder. Vid denna tid, senare delen av 1600-talet, hade brännvinsbruket
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. 1 bondens stuga voro så gott som alla kläder,
husgeråd och möbler utförda av bonden själv och hans familj. Träkärlen och möblerna på
bilden fordrade knappast någon annan slöjdskicklighet än den, som stod att uppbringa
inombys; spinnrocken till vänster erinrar om kvinnornas sysselsättning under långa
kvällar — familjens kläder åro utan tvivel hemvävda. Den stora ölkonsumtionen är även
dokumenterad ä bilden; med innehållet i öltunnan till vänster släckte man törsten efter
all den salta maten. — Kopparstick av J. F. Martin (i »Svenska vuer«). Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
