Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Småbönder och torpare voro enliyt brännvinsförordningen av år 1731 berövade
rättigheten att själva bränna sitt brännvin. Däremot var det dem tillstått att inköpa så mycket
de förmådde. — En fattigmansstuga, återgiven av en idylliserande 1700-talskonstnär:
etsning av J. C. Linnerhjelm 1797.
övertyga sina motståndare. »Den drycken», heter det här, »äger i sig själv
ingen närande kraft, varför han ock icke är tjänlig till föda och dagligt
bruk, varemot dess medicinska verkan hälsosamligen kan rönas, när
brännvinet som andra medikamenter försikteligen brukas; men när det brukas
dagligen eller till överflöd, så försvagar det märkeligen människans kropp
och blir orsak till mångfaldiga sjukdomar, vilket de naturkunnige
oemotsägligen bevisat. — Det fördärvar hela nationer, när dess överflödande bruk
genom vanan ritat sig in, utom det att mångfaldiga synder, överdåd och
ogärningar bli därigenom befrämjade». Drankens nytta bestrides också. »De
kreatur, som gödas med drank, bli för människan en mindre hälsosam spis»,
påstås det i samma betänkande. Bevekande manas ständerna att antaga
förslaget om kronobränning, så att det ej framdeles skulle kunna sägas, att de
»varit mera måna om brännvinet än om sitt fäderneslands välstånd».
Men motståndarna till monopolet blevo ej svarslösa. I prästeståndet
försvarade en rad talare »den uråldriga, naturliga och grundlagsfästade
friheten, som envar av rikets inbyggare ägde att till sin nödtorft obehindrat
disponera, vad han på sin torva producerat». »Det är icke rätt», utropade
en medlem av ståndet, »att beröva allmänheten denna frihet och lämna den
åt några få personer!» — Bönderna sade sig förmoda, att ingen missunnade
bonden den vederkvickelse en snp brännvin alltemellanåt kunde skänka
honom under hårt arbete eller i oblitt väder. Ståndet trodde ej, att någon
spannmålsbesparing skulle uppstå genom monopolet. Tvärtom kunde man
förmoda, att arrendatorerna av bränningen skulle uppdriva denna så högt
som möjligt samt söka införa brännvinssuperiet även i sådana trakter, där
man dittills föga vetat av denna dryck. Så hade skett i främmande länder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
