Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerier. Men städernas representanter å sin sida framhöllo, att
brännvinsbränningen var ett nödvändigt näringsmedel, då de flesta städer ägde få
näringskällor. De gjorde kraftigt gällande, att de stora brännerierna
medförde besparing av spannmål, enär man vid dessa finge betydligt större
brännvinsmängd efter en tunna säd än vid husbehovsbränning med små
pannor. Men städernas synpunkter tillbakavisades ofta med harm. »Är
detta ett näringsfång, så håller jag det för ett djävulskt», utropade vid ett
tillfälle en medlem av riddarhuset.
Mössorna, som främst hade sina anhängare bland landets jordbrukare,
hade alltid förfäktat större frihet i fråga om brännvinsbränningen än
Hattarna. Då under 1760-talet Mössorna i regel hade makten i riksdagen, blev
också husbehovsbränningen befriad från restriktioner. Salubränningen blev
däremot strängt reglerad.
Under Frihetstiden utkommo flera skrifter, som sökte upplysa
allmänheten om brännvinsmissbrukets skadliga följder. I almanackan för 1748
finns införd en uppsats av Linné, i vilken han varnar för ett överdrivet
bruk av brännvin. »Ett rent brännvin är ett starkt förgift för människans
kropp», skriver han. »I små kvantiteter uppmuntrar det kroppen, i större
mängder förorsakar det hetta och yrsel och taget i mycket stora kvantiteter
förskämmer det hela kroppen och dödar». Han medger, att
måttlighets-supare nog kunde leva länge, men de fingo en bräcklig ålderdom »med
darrande lemmar och förnötta sinnen». »Mången, som tänkt bota sig genom
brännvin för alla krämpor har till sist stannat i brännvinssjukan, som ingen
doktor med hela apoteken kunnat hjälpa». — Under titeln »Förmaning till
brännvinssupare» utkom (1754) en svensk översättning av den engelske
läkaren Stephan Hales stridsskrift mot brännvinet. Med exempel från
England framhöll han bl. a., att brännvinsmissbruket minskar nativiteten och
förorsakar stor barnadödlighet, något som väckte vissa farhågor, enär denna
tid ansåg en talrik folkmängd såsom nödvändig för ett lands förkovran. I
sin populära lärobok i hälsolära (1764, 1768) inskärper doktor F.
Wester-dahl ytterligare varningarna för missbruk av den farliga drycken. Detsamma
sker också i en stor mängd broschyrer och småskrifter.
Under de båda sista åren av Frihetstiden hemsöktes såväl Sverige som
en stor del av det övriga Europa av svår missväxt, kanske den till sina
följder svåraste i vår historia. Regeringen skildrade i allvarliga ordalag
den hotande nöden och uppmanade ständerna, som då voro samlade, att
besluta ett brännvinsförbud för att till brödföda spara den ringa spannmål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
