Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Västgötalcnallar med sina karakteristiska dubbetsäckar över axeln, alnmåttet vid bältet
och med klövjade hästar, som gå före på vägen. — Detalj av kopparstick i Pehr T hams
på Dagsnäs »Anteckningar under och i Anledning af en resa ifrån Westergölhland til
Stockholm» (1797).
»vet jag icke om jag skall våga säga något till deras fördel, ty på norra
sidan om Gävle förekom mig, som hövlighet och tjänstvillighet icke voro
antagna plikter; jag bör därföre nämna att varje främling, som reser genom
Hamrånge socken, hör taga sig till vara, om han vill undgå en omild
behandling».
De näringsgeografiska olikheterna mellan olika trakter ha ofta
framhållits såväl av Frihetstidens som den gustavianska tidens resenärer och
skildrare. Det bygdebegrepp, som de senaste åren studerats allt flitigare i
sina detaljer av folklivsforskarna, var således till sin stomme i viss mån
formulerat redan under 1700-talet. Den tidens resande mötte färdmän och
foror med alster av den egna bygden, som skulle avyttras, och med
nödvändighetsartiklar utifrån, som man köpt. Man mötte arbetssökande
dalkarlar och värmlänningar, man mötte gårdfarihandlare till fots, med
klövje-häst eller med kärra, bland vilka den vanligaste och mest kände var
väst-götaknallen med sin dubbla påse, fylld av hemslöjdsalster från det fattiga
Mark och även lite utländsk kram.
VÄGAR OCH SAMFÄRDSEL.
Vägarna under 1700-talet voro allt annat än goda, och
framkomstmöjligheterna på landsbygden voro mycket begränsade. Även för samfärdseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
