Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gast finner till dess en allmännare övertygelse erhålles om nyttan och
värdigheten för Bondeståndet att till helgedagskläder antaga och bruka en
bestämd färg och form».
En något större framgång hade en dräktreform i Värmlandsdelen av
Örebro län. Det var 1816. Efter krig hade följt kris. Riksdagen hade
begärt kraftiga åtgärder till »hämmande av det dageligen tillväxande
överflödet», och regeringen anbefallde rikets landshövdingar alt i varje län
sammankalla en kommitté av »femton upplyste och kunnige män av alla
stånd», som skulle yttra sig om behövliga mått och steg. I kommittén för
Örebro län satt som medlem assessorn och ägaren av Hällefors
bruksegendom Detlof Heijkenskjöld. Säkert var det under förhandlingarna här som
Heijkenskjöld fick idén att med en bygdedräkt åstadkomma en
sparsam-hetsreform i sin egen trakt. Länets hövding O. N. Gyldenstolpe ansåg denna
åtgärd så betydelsefull, att han med ett entusiastiskt lovprisande utförligt
redogjorde för den i en ämbetsskrivelse till Kungl. Maj:t. Inledningsvis talar
landshövdingen om dräktskicket i sitt län. Mansdräkten består av grått,
hemmavävt kläde utan allt prål. Men med kvinnodräkten är det annorlunda:
»Däremot har smaken för utländska sidentyger, kattuner och andra
bomulls-vävnader varit i synligt tilltagande hos kvinnokönet, även inom
bondeståndet och haft ett högst skadeligt inflytande på tjänstehjonsklassens lynne och
förhållande, i det den minskat hågen för kreaturens ans och flere sådana
tjänster, där tillfället sällan erbjuder sig att synas grannt klädd». Flykten
från lantbruksarbetet var tydligen aktuell redan då! De kringvandrande
västgötahandlarna få skulden för att ha utbrett smaken för lyx.
Landshövdingen anger som en allmän åsikt, att deras verksamhet måtte i lag
förbjudas, och omtalar, att man i ett par härader beslutat om bojkott. »Men»,
säger landshövdingen, »ett måhända ännu mera verksamt medel till
befordrande av tarvlighet och sparsamhet i klädnadssättet är redan vidtaget
inom Hällefors bergsförsamling». Och så skildras de Heijkensköldska
familjemedlemmarnas insats som dräktreformatorer. I bygden hade införts
en högtidsdräkt för kvinnorna, som »till färg och utseende är lika för alla
klasser». Dräkten är »prydlig utan grannlåt» och blir billig, eftersom den
skall sys »av egen ylle- eller linnevävnad efter årstidens beskaffenhet».
Tysken von Schubert, som samtidigt besökte Hällefors, har lämnat några
ytterligare detaljupplysningar om dräktens utseende. »Den består i en blå
kjortel med tre rader röda och smala ylleband, vitt förkläde, vit tröja och
ett rött och vitt ylle-livband med silverspänne i form av tvenne utåt öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
