Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sabeth Charlottas anteckningar, och där återspeglas villrådigheten i frågan.
»Av de överflödsvaror», skriver hertiginnan i mars 1793, »som draga
penningar ur landet, torde kaffet komma i främsta rummet. Förbrukningen
därav har på sista åren ökats oerhört, t. o. m. de lägre klasserna, arbetare
och bönder, förtära kaffe i stora mängder.» Av statsfinansiella skäl, tillägger
hon, torde hertigens planer på ett förbud mot kaffe och andra lyxvaror dock
aldrig komma till utförande: »Då kronans tillgångar i närvarande stund
knappast förslå till alla dess olika utgiftsposter vågar man heller icke
utfärda någon ny förordning, förrän man sett till att den därav uppkomna
bristen från annat håll fylles, vilket torde bliva svårt nog».
Men hertiginnan missräknade sig. Efter den 31 juli 1794 var
kaffeförbudet en verklighet. I samtida källor, memoarer, brev och tidningar, göres
detta datum till en märkespunkt i kaffekonsumtionens historia. Att man
redan haft två kaffeförbud, det första 1756, tänkte man icke på, utan dagen
firades som vore det ett avsked för alltid. Flera samtida krönikörer berätta
om hur det t. ex. tillgick på en bjudning hos kommissarie Kaneil i
Stockholm. Gästerna voro inviterade medelst begravningsbiljetter med svarta
kanter, och de inställde sig också i sorgdräkt. I värdfolkets hem voro
väggarna klädda med svart och vitt som till begravning, och under ett sorgflor
tronade kaffebordet. Mest namnkunnig blev dock den kaffebegravning, som
firades av det »vid Kungl. Djurgårds Hälsobrunnen varande sällskapet».
Där ordnades stor procession, och sorgetalet hölls av den kände skämtaren
och skalden notarien Carl Israel Hallman. Ämnet för hans parentation var:
»Då gudinnan Coffea flyktade ur Svea land den 31 juli 1794». När
paren-tatorn skulle krossa kaffekannan, »offerkärlet», skedde det med orden:
»Må alla andra land och hela Orient
Gudinna! i din dryck sin största vällust finna.
I Sverige du nog svett och bränt
Här lär du aldrig mer din frihet återvinna.»
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Den 6 april 1799 utfärdades det sista kaffeförbudet,
gällande fr. o. m. juli samma dr och upphävt 1802. Det är från denna tid vi ha att tänka
oss den scen, [>er Nordquist här återgett å en berömd bild, reproducerad i akvatinta av
M. R. Heland. Tvä sötsurt leende »polisbetjente», den ene med voluminös fickplunta,
uppenbara sig på ett kafferep, och i den allmänna förvirringen skönjer man inte bara förtvivlan
över att behöva lämna från sig de bönor, som till äventyrs äro kvar, utan också rädslan
för de dryga efterräkningar, som stunda. —- Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
