- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 7. Den gustavianska kulturen /
163

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den Bellmanska diktens sociala miljö karakteriseras inte illa på den teckning av Carl
Gustaf Boos, vilken som cverstycke ingår i del 2 av det handskrivna exemplar av
»Fredmans epistlar», som Bellman dedicerade till baron Johan Diedrich Duwall 1772. Teckningen
föreställer en scen utanför den sedan länge försvunna Rosendalskrogen på Djurgården.
Även om den är en fantasibild, så är gungan en tgpisk attraktion för krogträdgårdarna på
Bellmans tid. På krogskylten läser man överst »Rosendal» och därunder »Godt öhl».

BELLMANS SÅNGEN.

AV NILS AFZELIUS.

Det kan se ut, som om Bellmans dikter hade sprungit fram i den svenska
litteraturen med samma plötslighet som ur sin skapares flödande rika
ingivelse. Men liksom de hade krävt en förberedelse av oavlåtligt och medvetet
arbete, så ha de också förberetts av en lång inhemsk vistradition, utan
vilken de inte skulle vara tänkbara och utan vilken de inte hade vunnit
och behållit sin ställning i vår diktning. Kellgrens ord, att de voro utan
mönster och skulle bli utan efterföljd, få därför inte fattas alltför
bokstavligt. En större giltighet har hans sats: »Aldrig ännu voro skaldekonst och
tonkonst mera systerligt förente». Den samstämmighet mellan dikt och ton,
den alltigenom musikaliska ingivelse, som är den Bellmanska poesiens
adelsmärke, bottnar i en lång, rik och levande musiktradition.

Musiken har större del i vår litteratur, än man vanligen föreställer sig.
Även bortsett från folkvisa och psalm har svensk lyrik alltid blivit mindre
läst än sjungen. Vår visdiktning intar en hedersplats som i knappt något
annat land, ej ens Tyskland eller Frankrike med deras ojämförligt mycket
rikare litteratur undantagna, och ingen annanstans har den utbildats så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/7/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free