Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tallrikar med Bellmansmotiv (bl. a. scener ur »Fredmans epistlar»), som ha tillhört
skaldens väninna, fru Helena Quiding. — Deponerade i Bell mans muse et, Stockholm.
»Mäster Petrus från det helga höga,
Med kalott och långa, raka hår,
Himlar sig och för ett nådigt öga
Dundrar och uti ett bräde slår;
Med sin vita näsduk han sig torkar;
Gud vet hur han orkar
Rusta så med fan.
Pusta vackert kära far och vila,
Satan lär ej ila
För en bondkaplan.»
Det är Frödings »Våran prost» i kaftan av 1700-talets snitt. »Gubben
Noachs» diktare, som hade vuxit upp i en from och glad kristendom, utan
att grubbla alltför mycket på trosfrågor, tar de första stegen på den vittra
banan som andlig sångare och slår ännu på gamla dar sin Davidsharpa
med stela fingrar. Det hindrar honom inte att ge slängar åt kyrkans tjänare
och skämta med Gamla testamentets patriarker. Om han i andra satiriska
dikter rör med lättaste hand vid kvinnornas små svagheter, så äro hans
politiska satirer allt annat än menlösa. I en visa, som nådde en oerhörd
popularitet, »Isterhaka, väldig buk», vågade han sikta på Stockholms
mäktigaste penningfurstar. Han lät piskan vina över bestickliga ämbets- och
riksdagsmän, växelvinglare och ockrare:
»Kling klang är en härlig sak, Med kling klang köpes ära.»
Än större resonans hade hans i Dalins bästa stil diktade visor i folklig
lon. En av de bästa av dem är den nu glömda, men på sin tid populära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
