- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 7. Den gustavianska kulturen /
174

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han var ingen hushållare, men därför behöver han inte dömas hårdare än
t. ex. skaldebröderna Leopold och Oxenstierna, som i en högre social
ställning voro jämförelsevis lika illa däran, eller själva prinsarna Karl och
Fredrik Adolf, vilkas genomruttna affärer voro riksbekanta. När ingen
visste, vad myntet skulle gälla under morgondagen, lönade det sig bra
litet att spara. Bättre då vräka undan bekymren och »glömma bort vårt
tidevarv».

1 de bästa dryckesvisorna i »Fredmans sånger» (n:r 10: »Supa klockan
över tolv», n:r 11: »Portugal, Spanien», 14: »Hade jag sextusende daler», 15:
»Kom sköna källarflickor» och 16: »Är jag född, så vill jag leva») ha
glädjen, oron och hetsen under jäsningsåren före Gustav III:s statskupp fångats
på ett underbart sätt. I »Portugal, Spanien» drömmer poeten de skönaste
önskedrömmar om allt han vill ha men inte kan få. Sedan säger han
fantasierna ett glatt god dag: »Kronan är borta, hon kom också lätt» och går
till Malmens källare för att på kredit ta en »sup och kotlett». I andra
dikter jagas stämningen npp till en ännu vildare glädje och slutar i ett slags
förtvivlan. Dödstanken tvingar sig på med pinande envishet. Den är i själva
verket aldrig långt borta i hans dikter och närmare än annars, då han
sjunger om kärleken och njutningen. Den tragiska undertonen är
omisskännlig i strofer som dessa:

»Kom kamrater, lät oss stimma!

Punsch och bischoff upp i skyn!

Till dess döden med sin dimma
Skymmer för vår syn.

Se, stjärnorna de blänka,

Och nattens kulna dimmor stå;

Jag orkar ej mer tänka,

Ej se, än mindre gå.

Jag dimper över ända,

Min hjärtans supebror, jag ber,

Din skål min vän, kan hända
Vi aldrig råkas mer.»

Rena dryckesvisor äro de många bibelparodierna, som bruka mynna ut
i skålar för olika gammaltestamentliga personer, vilkas liv skildras i stark
förkortning och utan större respekt. På kyrkligt håll väckte de också
anstöt, och 1767 kallar dem en av de missnöjda: »de uslaste i sig sjelf, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/7/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free