Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde han inte ens själv fästa sina
toner på papperet. Så mycket vet
man, att melodierna sådana de nu
sjungas äro normaliserade av
Ähl-ström. Bellman lär nämligen enligt
sonen Adolphs och Åhlströms egen
utsago ha sjungit ganska olika vid
olika tillfällen, vilket beredde
upptecknaren svårigheter. Enligt en annan,
säker tradition sjöng han med många
små förslag, drillar och
utsmyckningar, som ej ha bevarats i
uppteckningarna. Sannolikt har han
också varierat melodien i de olika
stroferna efter deras olika stämning, och
detta har jämte hans dramatiskt
livfulla föredrag bidragit att rädda
de längre styckena från entonighet.
Ibland har nog Bellman glömt
melodierna, och man kan säkert räkna
med att de nu kända inte alltid äro de
ursprungliga. Vad »Fredmans
sånger» beträffar, finns bland dem några,
som från början inte alls ha varit visor, något som med säkerhet gäller de
ovan (sid. 176) nämnda n:r 32 och 64 samt 34 (om Mariefred). Allt detta
innebär, att några texter ha nykomponerats. Som förut har sagts, skrevos
de flesta av Bellmans visor till mer eller mindre kända melodier, flertalet
av dem hämtade från franska sångspel, från marscher, menuetter, polskor
och andra danser. För varje gång originalet till en sådan melodi har
återupptäckts, blir Bellmans tonsättarära allt starkare satt i fråga. Det har gått
så långt, att man mot hans egna ord och andra trovärdiga vittnesbörd har
velat frånkänna honom all rätt att kallas tonsättare, försåvitt man inte har
tillgripit nödfallsutvägen att betrakta Bellmans ändring och bearbetning av
andras melodier som tonsättarverksamhet i egentlig mening. Men först och
främst har man ännu inte kunnat uppvisa de ursprungliga melodierna till
ett flertal epistlar och sånger, bland dem några av de vackraste. Vidare
kunna vissa upptäckter av förebilder inte längre godtas. Så är förhållandet
Lokatten, sjömanskrog vid Stadsgårdens
förnämsta hamnplats, den s. k. Sutthoffs bro,
där roddarmadamerna också hade en
huvudstation, hade sitt namn av skylten, som
Bellman nämner i Fredmans epistel 77:
> Lokatten lyser med tassar och klor,
skylten på stången, den knarkar och viner».
Träsnitt i Carléns Bellmansupplaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
