- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 7. Den gustavianska kulturen /
188

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tiven äro Fredman och Ulla Winblad. Fredmans är det rikare, som kan
uttrycka hänförelse och skönhetsberusning men också självförakt,
förtvivlan och skräck inför döden. Sällan klingar det så ogrumlat lyckligt som
i de kända orden i elfte episteln:

»Världen är ej så ful, som vi henne ängslig avmåla
Med storm och våg;

Allt leker för vår håg,

Skönhet i var ögnastråla.»

På ett för Bellman oändligt betecknande sätt slutar den ljusa, livsbejakande
episteln »Fader Berg i hornet stöter»:

»Hurra! jag hör dig sjunga,

Jag ser Fröjas tempel gunga,

Eldar kring i luften ljunga,

Full och våt ://:

Står jag i Charons båt.»

De båda mest tragiska epistlarna, n:r 23 och 79, handla om Fredman. I
den förra ligger han som en ömklig människotrasa i rännstenen och
förbannar far och mor för att de ha satt honom till världen. Den uppgående
solen och hoppet oip ett nytt rus återkalla honom visserligen till livet, men
det är den hemska bilden av mänsklig skröplighet, som dröjer längst kvar

minnet. »Känn mina händer magra och kalla

Darra vid larm och dån;

Se dem av vanmakt vid min sida falla
Liksom vissna strån.»

»Charon i luren tutar» är Fredmans »avsked till matronorna, synnerligen
till mor Maja Myra i Solgränden vid Stortorget, anno 1785» och samtidigt
hans avsked till livet. Även här skildras Fredman i sin fattigdom och sin
uselhet före den sista färden med Dödens båt, men med en så praktfull,
mytologisk iscensättning och i så storartat konstfulla strofer, att Fredmans
eländiga död på en krog har lyfts upp på ett övermänskligt plan:

»Nu står jag mitt i båten,

Kors, vad det roret gnisslar,

Skuggorna hela bråten
Skvalpa bak och fram;

Eolus kväver gråten,

Charon på pipan visslar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/7/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free