Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förut existerande
Vitterhetsakademiens sekreterare och har bl. a.
betydelse som den förste
översättaren av fornnordisk diktning i
nutida svensk vers (Ejvind
Skaldaspillers sång över konung Håkon);
som metrisk översättare från
romerska skalder vann han än större
berömmelse.
En uppgift konungen satte för
akademien var att författa dikter
och äreminnen, som kunde tjäna
landets författare till mönster i
poesi och vältalighet. Denna
grundsats var knappast hälsosam. Väl
kan ett utmärkt litterärt verk
välgörande inverka på sin samtids stil
och framställningssätt, särskilt
innan språket är synnerligen
upparbetat, men det verkligt värdefulla
måste vara personligt och
egendomligt och i det väsentliga ej rätta
sig efter mönster. Några
mönster-poem, som blevo till gagn för utvecklingen, syntes ej heller till. Vidare borde
akademien författa »äreminnen» över märkliga historiska personer. Dessa
skrifter skulle ej vara levnadsteckningar och porträtt med dagrar och
skuggor och verklighetstrogen historisk konst utan helt enkelt lovtal i stora och
granna talesätt, utrop och gester och deklamation. Under en talangfull
författares händer kunde de här och där nå en viss storslagen verkan, ty
känslan bakom dem behövde ju ej nödvändigt vara alltigenom falsk. Men
i det hela tyckas de rätt uppstyltade och tomma.
Ett dylikt äreminne av Gustav III själv insändes av honom till akademien
utan att han röjde sig som författare — och vann stora priset utan att
akademien visste, vem författaren var. Säkert hör det också till de bättre,
söker lyfta sig till rent språk och konstnärlig verkan. Äreminnet gällde
Gustav II Adolfs store fältherre Torstenson. Se här ett prov på den
teatraliska stilen — Torstenson får underrättelse om sin konungs fall:
För tillfredsställandet av del vaknande
litterära intresset började man säväl i
landsorten som i Stockholm att inrätta län- och
läsebibliotek. Ett av de äldre i Stockholm
var J. D. Flintenbergs i Celsingska huset, över
vilket ordentligt tryckta kataloger utkomma
1800—01. Dess exlibris ger en, givetvis
åtskilligt förskönad, bild av ett lånebiblioteks
interiör och bokbestånd omkring sekelskiftet.
Exlibris. — Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
