Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Or" / >
rbctcu
.\ V
Jo/f. /x (/, m r i /; h OXVXSTIERX,/.
/y
yv/xs
r/.
den 19-årige student med
dristigt utseende, som år
1778 stod i Lund och
talade i sin »nation», den
göteborgska! Hans röst
har säkert darrat av
hänryckning, då han
nämnde sin mästare Rousseau,
känslans store profet, som
i denna det mänskliga
förståndets triumferande tid
hade vågat förneka
vetenskapernas värde för
människans liv. Detta var den
unge studenten dock icke
med om, ty den visdom,
som kan sökas i själva
naturen, är ej bedräglig. Den
sant vise vet detta, hos
honom förvandlas alla
vetenskaper till en hög och fin
känsla så som födans
safter i vår kropp bli styrka
och liv. Den känslan är
det väsentliga: »tusen kunskaper uppväga icke en enda lycksalig rörelse».
För Thomas Thorild skulle livet verkligen åsyfta lycksalig rörelse — men
snart nog en som gick ut på att hänfört, naivt och självförbländat vilja
»förklara hela naturen» och ingripa i och reformera hela världen. En
kämpes aktiva hänförelse.
Den rousseauanska känslokulten var ju det nya i tiden: »nej, Rousseau,
ingen kan läsa dig som jag!» Hos Thorild möta vi då även Rousseaus
uppgående i naturen. Hur olik äldre detaljerade svenska landskapsbeskrivningar,
följande besjälade skildring från Stockholms utkanter! I brev till den vän,
han kallar med herdenamnet Arist — vänskapskult i översvinnliga uttryck
hörde också till den känslosamma tidsrörelsen — skriver han:
Stockholm
Trvi-kt lios C. Df.I.KN 1 Sc).\
Titelblad (i kopparstick av S. Andersson) till första delen
av J. G. Oxenstjernas Arbeten» (1805), med en mycket
tidstypisk vignett.
»Jag har landet, skogen, friheten, den vises sällhet omkring mig.–––––
Solen sänker sig ned mot skogarna. Vad detta lugnet, denna ljuvt glada vår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
