- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 7. Den gustavianska kulturen /
210

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Genialisk men inbilsk var 1780-talets omdöme om
Thomas Thorild, och man kan inte neka, att snille och
högmod lysa ur detta porträtt. — Pennteckning frän omkring
1780 av A. U. Berndes. Privat ägo.

hans ultryckssätt som
för hans strid mot alla
konstgjorda hinder för
andlig och medborgerlig
frihet:

Men minst av alla var
Leopold den
oförbehållsamma natur, som skulle
ha skött en litterär
torne-ring på detta ridderliga
sätt.

Thorilds reformlust
sträcker sig till tidens
många stora spörsmål.
Han formar gärna »eviga
grundsanningar» dem den
mindre naive läsaren icke
alltid tager med samma
allvar. Och ändå rycker
han med som få. I en
tidning han grundade,
»Den nya Granskaren»
(1784—1791), heter det
t. ex. lika betecknande för

»I sägen; längre och bättre skall du ej förstå det gudomliga; där ligger
den symboliska boken. Renare och ädlare borgerligt vett skall du ej hava;
där ligger förordningen. Högre eller annat snille är förbjudet; där läs de
helgade rimluntarna. I menen väl, 1 viljen akta oss för våda och fördärv.
I huggen henen av människan på det hon ej må falla.»

Han hade varit republikan och älskat Gustav III, emot sina teorier
tjusad av tjusaren, och gränslöst öppenhjärtigt sjöng han ut i sina skrifter
utan att bry sig om fara eller hot. Han höll på »folket», och i dikter av
ypperligt kärv och naturlig ton prisade han den svenske bonden. Han
vågade slå ett slag för »kvinnokönets naturliga höghet», och som så många
samtida, bland dem Kellgren, hälsade han franska revolutionen med
hänförelse. Men efter skräckväldet där nere i Paris slog han om och bekände
lika oförskräckt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/7/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free