Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»De, som ivra för frihet, för
republikanism, tänka oftast på sig
själva och hata endast det välde,
som är över dem. Den, som ivrar,
såsom jag, tänker på alla ocli på
mänskliga lycksaligheten. Sluta
härav, hur mycket ni har av
frihetshjältar i Paris!–––-Mot kungar,
mot prinsar, prelater, seigneurer
men — för munsjörer och bland
dessa l:o sig själva såsom levande
riksjuveler. — — — Det är icke
nog att tänka fritt. Den äkta äran
är att tänka rätt. Att tänka fritt
just över frihet, det är bäst.»
Så har Thorild bedömt sig
riktigt, då han sagt om sina växlande
förkunnelser, att »förtjusningen för
rätt, sanning, värde gjorde mig till
allmännelig frondör», d. v. s.
oppositionsman.
Thorilds »lycksaliga
själsrörelser» hade snart vänt sig utåt, och
han företrädde tidens »förromantiska
Lidner i sin välstånds dagar, ståndsenligt
klädd och väl friserad — om det nu icke år en
artighet av konstnären. Mot slutet av hans
levnad blev det i varje fall annorlunda:
bouppteckningen uppvisar av gångkläder endast en
»blå, grov surtout», det övriga var tydligen
pantsatt. — Färglagt kopparstick av okänd
mästare. Kungliga biblioteket.
människoideal på det sättet, att han
med stark intellektuell energi och ännu starkare självkänsla hävdade snillets
rätt att »stifta lag». Rörelsens egentlige store skald Bengt Lidner var däremot
endast den rama känslosamhetens förkunnare — »var helst en usling finns,
han är min vän, min bror». På 1700-talet betydde »usling» en olycklig
människa, och kunde man frossa i medlidande med honom — vilket
ingalunda var obehagligt, tvärtom gav tårarnas ojämförliga njutning — då
tillhörde man känslans utvalde och ägde något för mer än ryggrad och
karaktär. Lidner var ju också en opålitlig slarver. Hans intellektuella tillgångar
voro ej vidlyftiga. Men trots att hans poesi i grunden bara handlar om det
ömma hjärtats hårda lott i världen, och trots det vulgärt skrikiga i hans
föredrag, blev han i motsats till Thorild en poetisk konstnär av rang med
en praktfull sångröst och granna, färgstarka verkningar — en romantiker
ingalunda av det inåtvänt själfulla slaget utan av det högljudda och
deklamerande, som älskar de skrämmande fantasierna, de rena domedagseffek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
