- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 7. Den gustavianska kulturen /
213

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Som ofta Thorilds
kritik, gör också denna stor
heder åt hans värme och
ridderliga lust att
uppskatta det nya, det stora,
det värdefulla.

»Stackars Lidner» —
man säger knappt så om
någon annan —- hans
personliga öde var mindre
lyckligt. »En genius, ack
men djupt i stoftet
hunden», kallar honom
Tegnér, och hans egentliga
moraliska tillgång var ju
hans lätthet att röras och
fälla tårar. Att han
verkligen hade gott hjärta, får
man inte betvivla, men i
livet förblev han i många
fall oefterrättlig. Han hade
stått i gunst hos Gustav III
men förspillt den; och
efter sin korta poetiska
blomningstid fick han
draga sig fram mellan
krogar och gäldstugor, ett
elände avbrutet av några
lyckliga stunder med de
enskilda gynnare hans
skaldskap stundom
skaffade honom. Att dylika då
och då döko upp, visar att
Lidners poesi grep något
väsentligt i det slutande
1700-talets känsloliv. Han
anställdes vid ett tillfälle

»Natur!... ack! nu sitt barn den sista kyss hon ger,
och ifrån Gud till sig drar änglars blickar ner.

De läppar svartna ren, pä vilka orden famla:

’Min son!... vid detta bröst... du skall...

Ack!...’

Dödens blixt och domens knall!

Murarna ramla.

Nu till förtvivlans bråddjup driven,
hon känner sig av Gud, av mänskor övergiven,
och skrattar spöklikt, vilt, med Kains hemska blick,
då ur Guds åsyn han i tigerns öknar gick.

Hon slösar ingen bön — sig hennes känslor samla.»

I den samlade upplagan av Lidners arbeten (1788)
underströks det sentimentala och smäktande genom de
bifogade kopparsticken, av vilka detta skall illustrera »Spastaras
död». Lustigt nog beror namnet på ett feltryck i
Stock-hoIms-Posten, som den 30 maj 1783 hade en kort notis
om jordbävningen i Messina — i verkligheten lär
hjältinnan ha hetat Spadara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/7/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free