Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men dessa första dikter, som från Stockholms-Posten flögo ut till allas
hjärtan, upptecknades i alla visböcker och snart ljödo från alla klaver!
Visserligen veta vi nu, att deras originalitet ej är så hel som man förr trodde,
att äldre och nyare engelsk poesi har påverkat dem — sitt personliga tycke
ha de ändå, och deras verkan var nästan helt ny. När skalden en gång i
Lund besökte den berömde orientalisten Norberg (hos vilken en syster
förestod huset), sagt sitt namn och bejakat Norbergs fråga, om han var den
Franzén, som skrivit »Människans anlete», kunde den betagne lärde bara få
fram: »Syster... ’Människans anlete’! — ’Människans anlete’ är här!»
Det var också den dikt, som i strofer med svanens glans och morgonens
purpur efter 1700-talets materialistiska syn på »människan-maskinen» ånyo
gav det mänskliga sin upprättelse, hävdade dess adel och odödlighet:
»...människan ur gruset hov sitt anlete i ljuset, hov upp ögonen:
»I som ropen: det är ingen,
ingen själ fördold i tingen,
allt är stoft, ej mer.
Dårar! blott till källan stigen,
sen ert anlete och tigen,
rodnen, höljen er!»
En älskvärd strof »lyfter Selmas morgonhuva» från hennes rosiga kind
och vädjar från hennes blick till det »elyseiska», det himmelska. Franzéns
»Selma» blev i samtiden en populär gestalt; under ett samkväm hemma
hos fru Lenngren bad värdinnan honom: glöm inte Selma! Han har också
besjungit detta poetiska ideal i flera dikter, dem han utan egentlig svårighet
kunde flytta över på tre olika gemåler, med vilka han var gift i de
lyckligaste äktenskap. Något passionens offer var nämligen den blide Franzén
icke, och när det lätta lyriska rus lämnar honom, som skall till för att visa
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Ett stycke folklig litteraturhistoria — en jungfru
som köper en kärleksvisa av en pojke. Skillingtrycken av visor »tryckta i är»,
sensations-historier, legender, »sanna» och av sentimentalitet drypande skildringar av romantiska
öden och äventyr, praktiska handledningar och »speglar» av den typ, varå ett prov återges
i facsimil å sid. 84- i detta band, rönte en strykande åtgång, varom de många upplagorna
vittna. Kolportörerna voro ofta minderåriga; den lille visförsäljaren på bilden sträcker ut
handen efter slanten, som \ pigan inte kan undgå att tycka visan vara värd och som hon
redan trevar efter i kjortelsäcken. Pilen och bågen under pojkens andra arm åro rent
litterära anspelningar på hans sysselsättning; litterär är också den »romantiska»
bakgrunden i bilden. I privat ägo finns en replik i denna målning, där det romantiska landskapet
motsvaras av ett plank och en mur, en Stockholmsgata av år 1800. ■— Oljemålning av Pehr
Hilleström omkring 1796. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
