- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 7. Den gustavianska kulturen /
234

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genom tapperhetens och dygdens hand, svenska fruntimmer med manligt
mod försvara städer, stora riken skakade, odödliga lagrar förvärvade under
en kort levnads tid, tillfrusna hav tjäna till läger för den härdade svensken,
Tysklands lugn bero på en eder drottnings vink, riken övervunna och
bortskänkta, samt Marathons storverk förnyade. Svenska historiens sanning är
otroligare än andra folks romaner ...»

Detta är stolta löften. Gustav III :s första regeringstid är visserligen rik
på stolta löften, som icke alla infriades. Men ingen skall kunna säga, att
han svek dem han här avgav för den svenska teaterns vidkommande.

Likväl har han icke alltid blivit förstådd på den punkten. Man har
kallat honom en teaterkung, som det inte fanns ett ärligt hår på, en
skådespelare i livet som på scenen, därtill otillåtligt hängiven sina nöjen, av vilka
teatern nu var det förnämsta. På teatraliska lustbarheter offrade han allt,
nationens pengar och sin egen tid. Så har ofta eftervärlden sagt, och så
sade hans många vedersakare redan i hans livstid.

Det är sant att han offrade stora summor på teatern. Han tog dem till
största delen ur sin handkassa; i vilken utsträckning hans teater också
slukade statsmedel, som han icke hade rätt att förfoga över för sådana ändamål,
är en fråga som egentligen aldrig blivit utredd. Men också i vår tid slukar
teatern ansenliga belopp av statsmedel, och endast obskuranter ha något
att invända däremot. Teaterns betydelse som kulturinstitution numera står
icke under debatt. På Gustav III:s tid hemföll den under rubriken »hovets
nöjen och förlustelser», och våra politiska historiker framhärda gärna i att
nyttja samma nedsättande benämning, när det gäller den gustavianska
teatern, som dock präglades av en större idealitet och en friskare skaparvilja
än vår kungliga teaterkonst väl någonsin senare burits upp av. Orättvisan
härav är ganska uppenbar.

Men hans obehärskade teaterpassion?

Alt Gustavs teaterintresse hade karaktären av en passion kan verkligen
inte förnekas, knappast heller att den tidvis var obehärskad. Det finns vissa
perioder av hans liv då han utan all hejd hänger sig åt agerande och
pjes-skrivande. Vad han under dessa perioder presterar är dock i sin art så
pass imponerande och övergår så mycket vad någon av yrkesmännen skulle
mäktat, att hans insats som teaterman redan ur den synpunkten borde
kunna göra anspråk på en viss aktning. Men dessa perioder äro ganska
få och i tiden begränsade; de flesta hänföra sig till hovets jul- och
nyårs-firande på Gripsholm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/7/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free