Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott tjugo år. Redan som liten pojke uppmärksammad av konungen för
sin ovanliga talang, fick han genom dennes mellankomst tillfälle till
grundliga studier på olika områden och låg redan som yngling flitigt i
repertoaren. Hans egentliga område var den finare komedien, där bl. a. hans
utomordentliga karakteriseringsförmåga och härmningstalang kom bäst till sin rätt.
Repertoaren, som enligt konungens bestämmelser skulle upptaga endast
svenska original eller så fritt behandlade bearbetningar efter främmande
pjäser, att de kunde betraktas som original, kom nog av naturliga skäl mest
att få hålla sig till den senare kategorien. Men det var nu icke längre endast
franska original man stuvade om för svensk publik. Ett avsevärt utrymme
ägnades åt de tyska borgerliga dramer i den tårdrypande stilen, som
fullfölja linjen från Diderot och Lessing, men samtidigt också betydligt
förgrova genren, som blir allt mer och mer förljugen i sitt sentimentala
dygde-patos. Det stora namnet här är Kotzebue, och den som har hedern att
flitigast ha verkat för hans överflyttande till svenska är D. G. Björn, själv
akliv skådespelare på Dramatiska teatern, dock av mera omtvistad talang.
Bland de svenska originalen var det kungens egna pjäser, som hemförde
den pålitligaste framgången. En stor succé blev även Leopolds tragedi
»Oden», det ståtligaste exemplet vår litteratur äger på en klassisk tragedi efter
franska mönster, skriven på klingande alexandriner, vilkas välljud dock
är så gott som den enda behållning en nutida läsare har av stycket. —
Tragediens framgång på Bollhuset betingades dock även av de fint inarbetade
anspelningarna på Gustav III :s fälttåg mot Ryssland.
Den nyssnämnde flitige Björn, som snart lämnade teatern och blev
boktryckare i Linköping, var även verksam vid den enda privata
Stockholmsteatern under Gustav III. Ty det fanns nämligen även en sådan, och därtill
en teater, som vid denna tid —- mot slutet av 1780-talet — höll en mycket
aktningsvärd konstnärlig standard. Det var den gamla Stenborgska
skåde-spelartruppen, som under sin envetne direktör framhärdat genom alla
svårigheter och så småningom också fått vind i seglen genom det ökade
teaterintresset i huvudstaden.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Dagligt Allehanda meddelade den 10 december 1S00:
»På Kongl. opera-theatren upföres i morgon torsdag den 11 dec. till förmån för
mademoi-selle Hedda Hjortsberg: Folke Birgerson til Ringstad. Drame i 3 acter med säng, musiken
af Dalagrac. Därefter gifves för första gången: Zelima eller de Bägge älskarne.
Pantomime-ballet, hvari visa sig fru St. Romain, premiere danseuse, från operan i Paris, samt
herr Beautin.» — Kopparstick av M. B. Heland. Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
