Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
velat säga, att den är en mer eller mindre slavisk efterbildning av
missförstådda klassiska mönster, präglad av en rationalistisk och fantasifientlig
anda.
Men man glömmer då, att den gustavianska teaterns livgivande källa
ingalunda var den skrivbordsdramatik vi nu så ofta döma den efter.
Gustaviansk teater betydde tvärtom fest och fantasi i långt högre grad än det
borgerliga 1800-talets. Vi ha redan talat om huru inom operan ännu
renässansens och barockens poetiska sagovärld — i lätt men därför icke mindre
intagande rococoförklädnad visserligen —- framlevde sitt sorglösa liv, än
omgiven av festligt larm och prunkande ståt, än graciöst framdansande i
lekfulla divertissemang.
Och denna fantasirika operavärld härskade inte endast på scenen, den
följde människorna i deras dagliga liv. Vi nyktra nutidsmänniskor göra
oss knappast någon föreställning om vilken grad av förtrogenhet dåtidens
människor ägde just med den världen, och hur naturligt de umgingos
med den.
Med kopparstycken illustrerade populära framställningar av den antika
gudavärlden spredos som folkböcker och sattes i händerna på ungdomen
snart sagt samtidigt med att den lärde sig läsa. Och att det var med ögon,
mättade med synbilder från operan och teatern, man såg den för sig,
framgår av den kostymering, gudar och sagohjältar uppträda i på bilderna.
»Hela mythologien uti en guda-ballet förestäld, och uplyst med tilräckeliga
anmärkningar» lyder karakteristiskt nog titeln på en av dessa böcker.
Målarna hämtade därifrån motiven till de figurkompositioner, som fyllde både
slottsgemak och borgerliga boningar, diktarna i sin tur lånade sitt
bildspråk från samma håll. Olympens sagogestalter leva i Bellmans dikt som
i Taravals plafonder. Och skulle en namnsdag eller en födelsedag firas,
var det under åkallande av samma gudamakter. Våra största diktare
likaväl som den enklaste rimsmidare enades om att besvärja fram dem i tid
och otid, och skulle det vara riktigt högtidligt, fick namnsdagsblåsningen
karaktären av ett dramatiskt divertissemang, i vilket släkt och vänner
uppträdde, kostymerade som gudar eller herdar från operan.
Inte minst vid hovet roade man sig vid alla tänkbara tillfällen med
dylika utklädselupptåg, och de, som anföra dansen, äro den kungliga familjens
egna medlemmar. Ett brokigt följe av paljettglittrande och
fjäderbusk-prydda gudar och gudinnor drager dessa år genom kungaborgens salar och
lustslottens bosqueter. Hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlotta, själv en av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
