Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligger här som alltid någonstans mitt emellan. Tegnér har nog i sin
allbe-kanta dikt 1836 träffat det riktiga:
»Där låg ett skimmer över Gustafs dagar,
Fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill,
Men det var sol däri, och hur du klagar,
Var stode vi, om de ej varit till?»
Det finns inget tvivel om att Gustav III inte bara älskade fester utan
även hade förmåga att iscensätta dem. Men det kan heller inte förnekas
att kungen i stort sett var efter sin tid. Som kronprins hade Gustav lärt
känna det hetblodiga, hänsynslöst slösaktiga Paris, där Ludvig XV angav
en ton, som helt behärskade aristokratien och en stor del av folket. Med
sitt teatraliska kynne förstod kanske inte den unge monarken sedan, att
hela denna franska miljö var väsensfrämmande för svenska folket, och av
det stora skimret från den gustavianska tiden stannar vid närmare
undersökning huvudsakligen spektaklet. Kungen står som arrangör för hovets
alla festligheter och hans lystnad på sensationer känner knappast några
gränser. En lustig anekdot meddelar Skjöldebrand: »När kungen en gång
förberett programmet till en fest i samråd med direktören för spektaklen,
baron Barnekow, kräver han en överraskning som slutpunkt. Barnekow
svarar lugnt: ’Jo, kamrer Fjellström och kassören skulle komma in och bära en
lång stång på axlarna’. — ’Hvad vill ni med stången?’ — ’Jo på den skulle
vi hänga alla räkningarna.’ Konungen svarade med ett torrt: ha, ha.»
Medan kung Gustav lever kvar i rococons för länge sedan svunna
romantik, fortskrider utvecklingen i vårt land med historisk följdriktighet.
Den stränga klasskillnaden börjar försvagas och det borgerliga, som vinner
sin seger vid 1800-talets början kan redan nu anteckna stora landvinningar.
Typiskt framträder detta inom sällskapslivet — i de gustavianska
»salongerna». Om man med »salong» vill förstå samkväm, där estetiska,
litterära, musikaliska eller vetenskapliga frågor dryftas, finner man överraskande
litet nnder den gustavianska tiden. Vid ett ingående studium av periodens
många memoarverk måste man direkt fråga sig, var alla dess vittra och
konstnärliga personligheter egentligen höllo till. Om man skall vara
uppriktig så gäller det väl närmast om skalderna, att de trivdes bättre på krogen
än i de adligas och borgerligas hem och salonger. Både om Kellgren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
