Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»att Blaren är Thors porträtt, som synes af likheten med Belätet i
Domkyrkans sacristia (i Dahlbergs »Suecia antiqua et hodierna»), att Cucu varit
den falk, Oden fört på fingret vid sina jakter, att Arlequin är Frigga o. s. v.».
Troligen omsattes rätt höga summor på detta hasardspel hos
Schröder-heims. 1 fråga om intelligensspelen ha vi å andra sidan en uppgift av
Tersmeden, att han under ett två timmars parti på »quadrille» vunnit 29
rdr 16 sk., vilket han betraktade som en oanständigt hög vinst.
Umgängestonen i dessa kretsar var nog inte alltid överensstämmande
med vår allmänna uppfattning om det gustavianska tidevarvets förfinade
spiritualitet och sirlighet, och de samtida memoarerna återge vitsiga svar,
vilka näppeligen motsvara vår åsikt om anständigt salongsspråk. Inte ens
den förtjusande fru Schröderheim drog sig för att göra infall som närmast
påminna om slagfärdigheten hos forna tiders Munkbromadamer. Att
skalderna sällan eller aldrig synas till i samtida skildringar av sällskapslivet —
med undantag av till exempel Gyllenborg, Creutz och Leopold, vilka rörde
sig inom hovkretsarna — berodde säkerligen på att deras grovkorniga skämt
gick för långt även för den mest frispråkiga societeten. Synnerligen
belysande för Kellgrens uppfattning om sällskapslivet är hans brev från Sundby
1779 till Peter Lenngren, Anna Maria Malmstedts dåvarande fästman.
»Häromdagen var hos H:r Major Goés en förbannad bal. Grevarne, pigorne, jag,
fogden med hustru, informator och barn voro bjudna till middag.
Lyckliga middag! Jag var placerad mellan Hennes Nåd och kammarpigan. Jesus,
jag hade så när glömt trädgårdsmästaren och hans familj.–––- —- Hennes
Nåd hade för mig en särdeles attention. Hon tillät mig skära haren och
tvang mig att äta upp kalkonen. Efter fyra timmars ideligen tuggande,
sväljande och skrattande skulle man änteligen resa sig upp ifrån bordet,
vilket jag omöjeligen orkat, om jag ej till all Guds lycka befunnit mig så
starkt infattad mellan mina båda grannar, att jag utan bemödande blev
av dem upplyft från stolen.» Kellgren berättar härefter, att han blivit
illamående och raglat ut i farstun. Hennes nåd följer honom ihärdigt. »Säg
mig, ropte hon, mellan vart annat ord, om inte Goés är alltför dum. Jag
hade ej svårt att jaka härtill. — Äntligen roptes att kaffe var inburet. Nya
plågor! Tre gånger lade jag theskeden på, och tre gånger togs den av. Inga
böner kunde hjälpa. Jag drack och spädde mitt kaffe med svett och tårar.
Som jag vid tredje koppens fullbordande viste mig obstinat att sluta, så
föll Hennes Nåd helt naturligt på den tanken att kaffet var för svagt. Nytt
kaffe, starkt som människans elände, tjockt som Gustaviaden och svart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
