Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på ett kungligt schackparti, som aldrig tar ända, se på klockan vad tiden
lider, gäspa till långt på morgonen, äta kallnad mat, dricka ljumt och
spat-sera sig till svullna ben i brist på stolar».
Som tredje vittne i fråga om umgängestonens förfall ha vi den
intelligente och klarsynte landshövdingen greve Claes Julius Ekeblad, som i sina
anteckningar omnämner ett litet intermezzo på Drottningholm. Fröknarna
Rosenstierna och Lona Ekeblad hade dragit sig tillbaka till fågelburen vid
Kina slott för att vara ostörda med sitt handarbete. En del hovmän och
prins Karl — sedermera Karl XIII — synas ha trängt sig på de båda
damerna, och särskilt prinsen lär ha uppträtt så ohövligt mot dem, att
Ekeblad därom skriver: »Detta är säkerligen den enda plats i världen, där
hovmännen ha nog ringa världsvana för att inse hur ytterst obelevat det är
att avbryta konversationen mellan två damer, som önska vara ensamma . . .
Hänsyn, artighet och god ton äro numera tre gammalmodiga begrepp, som
helt och hållet ignoreras».
Som en röd tråd genom sällskapslivet gå intrigerna, de politiska och de
privata, och starkt framträder damernas andel härvidlag. Om
umgängeslivet hos Persens ha vi tyvärr blott svaga och knapphändiga upplysningar,
men historien ger oss klart besked om att pol i liken —- såväl den utrikes
som den inrikes —- här bildade en grundton. Det förefaller, som om
samtalet blev särdeles giftigt, när man träffades på neutral mark, t. ex. i de
kungliga foyéerna på Operan. Får man döma efter Crusenstolpes skildringar
voro de vassa huggen dock mera elaka än kvicka. Man får också överallt
det bestämda intrycket, att konungens person och politik står som en
slagskugga över sällskapslivet, och detsamma gäller Gustav IV Adolf. Det är
alltid fråga om vad kungen gjort eller tänker göra, om hans gunstlingar
eller om dem som fallit i onåd. Särskilt tyckas damerna med stor glädje
notera Gustavs motvilja mot den bedårande fru Schröderheim, men det är
klart att det här gäller rena avundsjukan mot det gustavianska salongslivets
okrönta drottning.
Greve Ekeblad har förresten i sina brev och dagböcker givit oss en god
inblick i det förnämare sällskapslivet. Den diplomatiska världen utövade
naturligtvis då som nu en storartad gästfrihet, och Ekeblad umgicks flitigt
hos den franske ambassadören, markis d’Havrincour, som residerade i Carl
von Fersens hus på Blasieholmen, men även hos hans efterträdare de
Bre-teuil i det gamla Bååtska palatset (nuvarande Frimurarordens hus). Han
talar också om bjudningarna hos österrikiske ministern von der Goés och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
