Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Herkulaneum och Pompeji, som gav stöten till den nya rörelsen; en
försvunnen värld stod plötsligt åter fram, och nya banor öppnade sig för
antikbeundrarna. Konungen tog djupt intryck av denna rörelse; genom den
diktatur han på sätt och vis utövade i konstens Sverige kommo de gamla
idealen på avskrivning såsom föråldrade. De unga konstadepterna sändes
ut för att se och lära det nya.
ARKITEKTERNA.
De starka nydanande strömningar i den äldre frihetstidens arkitektur,
som främst genom Carl Hårlemans vittomfattande verksamhet gjort sig
märkbara, ej blott vidmakthöllos utan växte, spridde sig och
mångdubblades i kraft under 1700-talets andra hälft. Samtidens oro för den
kommande utvecklingen vid Hårlemans död var stor, och Carl von Linnés
ord: »Gud hjälpe oss, vem skall nu vara Hårleman», stämde nog
överens med de flestas känslor i den stunden. Få voro de som nu kunde
upptaga arvet.
Hårlemans efterträdare såsom ledare för den centrala institutionen för
landets byggnadsverksamhet, överintendentsämbetet, voro C. J. Cronstedt
och C. F. Adelcrantz.
Carl Johan Cronstedt var ingen större konstnärlig begåvning.
Självständig skaparkraft saknade han, och hans projekt, av vilka de flesta aldrig
blevo utförda, voro nästan slaviskt tillkomna i Hårlemans anda. Men han
var en duktig ämbetsman och en god organisatör, varom hans handhavande
av slottsbygget bäst bär vittne.
Sedan Cronstedt överflyttats som president till Kammarrevisionen
upptogs hans verksamhet i överintendentsämbetet av Carl Fredrik Adelcrantz
(1767), vilken (hans porträtt se bd 6, pl. vid sid. 354) måste anses som den
yngre Frihetstidens och den gustavianska tidens ledande arkitekt.
Som överintendent framträdde Adelcrantz som nyordnare av detta
ämbetsverk, vilket nu fick lagligen fastställda riktlinjer. Enligt 1776 års
förordning rörande offentliga byggnader, bestämdes att intet offentligt
byggnadsverk finge uppföras med mindre än att överintendentsämbetet utfört
eller godkänt ritningarna. Ja, denna stadga gick så långt att den även
berörde altarprydnader, predikstolar, epitafier och minnesvårdar, vilka endast
fingo utföras av Konstakademiens ledamöter eller av dem godkända
mästare. Till och med privatarkitekturen berördes i det att ämbetsverket er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
