Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försvagande av örlogsflottan som sådan, tvärt om — men han var, trots
varningar och motstånd från amiralitetets sida, uppenbarligen icke i stånd att
inse de med en dylik klyvning av sjövapnet ofrånkomliga nackdelarna. Att
en osakkunnig riksdagsmajoritet härvid stödde honom, är mindre att förvåna
sig över. Under arbetet med skärgårdsflottans förstärkande framställdes —
såsom redan i 6:e bandet omnämnts — på tillskyn dan av Ehrensvärd och
under medverkan av Fredrik Henrik af Chapman ett antal nya fartygstyper.
Dessa, som uppkallades efter finska landskap såsom turuma = Åbolän,
ude-ma = Nyland och hemmema = Tavastland och närmast kunna karakteriseras
som skärgårdsfregatter, visade sig omsider likväl vara rätt ohanterliga och
alltför djupgående för sitt avsedda ändamål. När Mössorna tio år senare
kommo till makten, förklarades åter örlogsflottan vara »den yppersta delen
av rikets försvar», varför arméns flotta fick stå tillbaka till dess Hattarna
efter ytterligare tre år på nytt blev majoritetsparti inom riksens ständer.
Skär-gårdsvapnet blev nu de maktägandes skötebarn, och vid konung Adolf
Fredriks död år 1771 hade arméns flotta bringats upp till ett dussin dylika
skärgårdsfregatter, några jakter och avisofartyg samt åtskilliga kanonbarkasser
m. m. alla med station i Sveaborg. Ett 30-tal galärer m. m., som genom
Mössornas beslut år 1766 åter ställdes under amiralitetet, kvarlågo alltjämt
i Stockholm.
GUSTAV III OCH SJÖVAPNETS UTVECKLING.
Något spår av konungamaktens inverkan på de sjömilitära
angelägenheterna kunde ej förmärkas under Frihetstiden med dess egenartade
förhållanden, och med så svaga representanter på tronen, som Sverige då hade,
var ju annat knappast heller att vänta.
Gustav III var emellertid en man av helt annan läggning och han visade
redan från de första åren av sin regenttid, att han hyste både förståelse
och intresse för sjövapnet och dess betydelse, även om han aldrig blivit
därtill fostrad eller ägde någon personlig läggning för det sjömilitära.
Genom sin statskupp i augusti 1772 omintetgjorde han ständerväldets
möjligheter att låta inrikespolitiska partimotsättningar bliva avgörande för
för-svarsorganisationsbesluten. Men det var en ingalunda lätt uppgift för den
unge konungen att bringa ordning och reda i det stora komplex av frågor,
som här mötte honom. Sjövapnet var söndrat och den militära andan dålig.
»Här stred man ej blott om ackorder och pensioner, om reglementen,
övningar och vakanser utan om själva organisationen.» Det var den nyss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
