Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkan av från England införskrivna skeppsbyggmästare. Många goda
svenska mästare verkade emellertid även inom landet, metoderna
utvecklades, och särskilt det gamla holländska byggnadsmaneret blev alltmer
sällsynt. Sedan det franska konstruktionssättet vid slutet av 1700-talet börjat
sprida sig, inköptes åtskilliga franska kofferdiskepp att brukas såsom
förebild. Om Chapmans utomordentliga intresse även för
kofferdiskeppsbygg-naden vittnar ju hans ståtliga, i band 6 omförmälda verk »Architectura
navalis mercatoria».
Det sedan gamla tider vanliga bruket att pryda skeppen med ornament
i förstäven (galjonen) och på akterspegeln (galleriet) hade under
Frihetstidens förfalloperiod inom flottan börjat alltmer gå tillbaka i konstnärligt
avseende, och utsmyckningarna hade fått ett närmast hantverksmässigt
utförande. Även härutinnan ingrep Gustav III, i det han beslöt, att »inga andra
konstnärer vid de ornaments och målningars exekverande, varmed
örlogs-fartyg dekoreras, finge antagas än de, som voro ledamöter av Kungl.
Målar-och bildhuggareakademien eller av bemälda akademi agréerade och
godkända». Amiralitetsbildhuggaren Johan Törnström var den man, som det
blev förunnat att med sina konstnärliga skapelser pryda den stolta rad av
linjeskepp och fregatter, som kommo till under 1780-talet. Flera av dessa
ståtliga galjonsbilder äro dess bättre bevarade och vårdas med största pietet
på örlogsvarvet i Karlskrona.
NÅGRA DRAG UR 1700-TALETS SJÖFARTSHISTORIA.
Det var, såsom här ovan inledningsvis framhölls, en tid av
återuppbyggande och nydaning, som vidtog efter det Stora nordiska krigets slut. Även
den svenska sjöfarten var förvisso i största behov härav, så försvagad som
den blivit. Medan ensamt huvudstaden sålunda vid krigets utbrott ägt cirka
90 goda skepp allenast för dess handel på Spanien, så hade rikets hela
handelsflotta under det långa kriget minskats till ungefär 200 skepp och fartyg
(med fartyg eller farkoster menade samtiden de mindre seglarna). Av dessa
200 voro blott 19 om 100 läster (c:a 200 ton) eller mera, d. v. s. av
Spanien-fararnas klass. I det utarmade tillstånd, som landet befann sig, fortfor
denna minskning så hastigt, att år 1723 antalet enheter blott var c:a 100
med endast 7 skepp om 100 läster och däröver. Läget, säger en dåtida med
förhållandena förtrogen sjöfartsman, var sagda tid sådant, att utlänningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
