Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tunis, Tripolis och Marocko, hemmahörande. Där bedrevs yrket som ett
vällovligt statligt näringsfång. För vår sjöhandels fredande och sjöfolkets
säkerhet från det hållet nödgades man på 1730-talet inleda underhandlingar
med rövarefurstarna, och omsider överenskoms med dem alla, att våra skepp
skulle mot en rundligt tilltagen årlig penningsumma eller däremot svarande
naturaprestationer äga rätt att ovisiterade fortsätta till destinationsorten.
Dessutom skulle de kunna uppvisa ett visst pass för till sjöss mötande
bar-bareskkryssare. Av intresse är, att för erhållande av dylikt pass bestämdes,
att skeppet måste vara bestyckat med minst åtta 3-pundiga kanoner. Året
efter passens införande (1754) befunnos 132 skepp vara bestyckade med
1,222 kanoner och 200 smärre relingskanoner. Vid samma tid utgjordes
vår örlogsflotta av 38 enheter, bestyckade med c:a 1,725 kanoner, ehuru
naturligtvis med större kaliber än kofferdiskeppens. Detta förhållande är
ett talande belägg för tidens oro. Man hade väl hyst den förhoppningen, att
med avtalen bliva förskonad från kostbara konvojer, men rövarefurstarne
respekterade överenskommelserna dåligt och gjorde sig skyldiga till otaliga
övergrepp, med påföljd att konvojer fingo återupptagas, och därtill måste
svenska regeringen låta en eller flera fregatter ständigt kryssa längre eller
kortare tid i Medelhavet.
Ännu långt in på 1800-talet fortsatte barbareskstaterna sin
kaparhante-ring, och Sveriges nesliga förhållande till rövarna varade ända till 1851.
Vår tribut till dem under 124 år svarar emot ett värde av omkring 28,500,000
kronor med en köpkraft uppskattad till c:a 120,000,000 kronor.
Av sjörövare uppbringade skepp brändes ofta eller avyttrades i
närmaste hamn, medan de av sjöfolket — befälet icke undantaget — som kommo
undan med livet, såldes på slavmarknaderna i vissa nordafrikanska städer.
I Sverige var det under seklet vanligt, att det i kyrkorna upptogs kollekt
för slavars utlösen — i Hamburg fanns en för ändamålet avsedd kassa —
men ibland dyrkades priset upp så högt, att utlösningen omöjliggjordes,
och den stackars fången fick dö i sitt elände.
Det finnes många brev i behåll från dylika slavar, klagande över sin
nöd. En särskild kategori bland dem voro galärslavarne, och många äro
de svenska sjömän, som prövat på denna kanske värsta form av slaveri.
En svensk eskader hade olyckan att 1715 bliva tillintetgjord av danskarne.
En stor mängd av besättningen såldes till Venedig och andra
Medelhavs-hamnar som galärslavar. Från en del av dem hava vi brev kvar, vittnande
om deras och kamraternas hårda öde. Så finnes ett bevarat från en örlogs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
