Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orisberg i Storkyrko socken, Vasa län. Här grundades 7676 del första järnbruket i
Österbotten, numera nedlagt. — Akvarellartad teckning au F. Billing 1856. Nationalmuseum.
uti sina röda mantlar klädde; tågen och granderne lika ordentliga som gator
i staderne. Brukskyrkan mitt uti bygden; de skönaste vackraste gångar af
lönnar och pilträd, askar och andra slags träd funnos på särskilde håll, för
att utsira belägenheten. En allé förde till sjelfva hufvudgården, som likt ett
slott uphöjde sitt stolta hufvud öfver alla andra hus». Bonsdorff besöker
hammarsmedjorna och masugnen, som fylla bruksbygden med ett i andra
nejder ovant »ständigt buller af forssande strömmar, slamrande hamrar,
gnällande blåsbälgar, brakande eldgnistor», betraktar de »idoge arbetare»,
som med sotstänk i ansiktet »svettande, arbetsamme» uthärda i hettan av
masugnen. Han vandrar senare i parken, ser »en holme i engelsk smak»,
beundrar ett kinesiskt lustslott, hänryckes inför den »uphöjde
blomstergården» med dess utländska trädslag, fikonträd, citronträd, ceder,
lagerbärs-träd, och dess mångahanda blomster. »Hela naturens fägring tyckes här
vara genom konsten förenad, till att väcka de gladaste känslor».
Herrgårdar och bruksegendomar äro säten för kulturella intressen. Den
tiden är längesedan förbi, då landets förnämste man, marsken Claes Fleming
med en otymplig handstil och vidunderlig rättstavning på bygdefärgat mål
nedskrev sina brev, då han förundrade landsmän och främlingar genom sitt
egendomliga uppträdande — det var en tid då blott en yngre generation
bland den förnämliga adeln skaffat sig en högre boklig bildning, och då
det lägre frälset ofta med möda ristade sina namn. Nu äro herrgårdsägare
Sv. folket genom tiderna VII. — 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
