Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjänst. I likhet med vad fallet var i Sverige, uppstod småningom en utbredd
adelsopposition, som rekryterades, ej minst bland konungens tidigare
ivrigaste anhängare. Missnöjet närdes av liknande orsaker som i Sverige, men
därtill kommo en del lokala omständigheter, yilkas betydelse dock ofta
överskattats. Några finska språksynpunkter ha ej bestämt de finlandssvenska,
mest nyländska godsägares och officerares hållning, vilka anslöto sig till de
s. k. »självständighetsplanerna». Händelserna under 1788 års krig gåvo
Gustav III möjlighet att krossa oppositionen, men de gåvo dessutom
»självständighetsplanerna» dödsstöten. Av dessas anhängare nödgades några fly
ur landet, medan andra ryggade tillbaka för de riksförrädiska konsekvenser,
som nu framträtt.
Under återstoden av svenska tiden har den finländska adeln rätt väl
funnit sig i det kungliga maktstyret. Just nu ägna sig de finländska
godsägarna åt den nyodlingsverksamhet, vi i det föregående antytt. Strävandet
att nå avancemang i den militära eller civila tjänstevägen upptar alltmer
intresset med frånseende av farliga politiska önskningar. Visst kritiserar
man gärna och ingående Gustav IV Adolfs statskonst, visst är man åter
medveten om de från Ryssland hotande farorna. Men man nöjer sig med
att vänta och se, medan man gör det så bekvämt för sig som möjligt.
Finländska adelsmän utöva ett rätt stort inflytande under den
gustavianska tiden. Gustav III, som bryter med den alltför självständiga äldre adeln,
räknar bland sina gunstlingar ett antal finländare, en A. F. Munck, en J. F.
Aminoff och framför andra Gustaf Mauritz Armfelt. Uppvuxen på ett
rytt-mästarboställe i Egentliga Finland, hade Armfelt i sin barndom levat i rätt
torftiga omständigheter. Han hade fått en för tiden god uppfostran. Efter
ett kort uppehåll vid Åbo akademi hade han genomgått kadettskolan i
Karlskrona. Sjuttonårig kom han år 1774 till Stockholm som fänrik vid
Livgardet. Först lyckades ej den vackre, men landsortsmässigt yre
ynglingen i högre grad tillvinna sig konungens uppmärksamhet, men sedan
Armfelt under en tvåårig utländsk resa, som bl. a. förde honom till Paris
och Versailles, förvärvat världserfarenhet, nådde han snart konungens gunst
och steg snabbt allt högre i denna. Många omständigheter verkade därhän.
Armfelt var ej smittad av Frihetstidsadelns för kungamakten farliga
anspråk. Tidigt hade han klart för sig, att det gällde att undvika förbindelser
med konungens motståndare. Hans ståtliga utseende, det stolta
»Apollo-huvudet» med den friska hyn och de stora blå ögonen under den breda
pannan, gjorde hans gestalt till en prydnad för hovet; hans hovmannaskick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
