Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under Porthans ledning. Snart tillägnade han sig dennes finländska
hem-bygdspatriotism; men de allmänna kulturella strömningarna i riket och över
huvud i tiden påverkade honom också. Själv förde han med sig från sitt
hem i den österbottniska småstaden en oskuldsfullt naiv mottaglighet för
intryck, som återspeglas i hans sällsynt friska ungdomspoesi. Med ett slag
förvärvade han sig en plats i den svenska vitterheten genom några dikter,
som han blott tjugoårig offentliggjorde i Stockholms Posten. Den
märkligaste av dessa, »Menniskans anlete», omtalas i annat sammanhang. En resa,
som Franzén något senare företog till utlandet, vidgade ytterligare hans
poetiska synkrets. Detta framträdde i den »Sång öfver Gustaf Philip Creutz»,
varmed Franzén efter sin hemkomst tävlade i Svenska akademien. I sin
första avfattning ger dikten uttryck såväl åt en romantiskt färgad
uppskattning av den fornnordiska dikten som åt en nyklassisk beundran för
antikens konst. I en bildrik inledning skildras den svenska skaldekonstens öden
alltifrån den tid, då barden sjöng sina sånger till stridens larm, intill den
stund, då Creutz lät den klassiska konsten uppstå i Norden. Här inför
Franzén en mängd bilder ur den nordiska naturen, sådan han lärt känna den i
Finland. Så heter det t. ex.:
»Skön blir Norden i sin vintergröna
Stjernbeströdda furukrans;
Och dess snöberg, mer än jordiskt sköna
Stå i sommarns midnattliga glans,
Skön är klippan sjelf som nickar
I det blanka träsk, dit månen blickar
Mellan rönnens drufvor ner
Och en himmel ser.»
De flesta av dessa friska naturbilder strökos, då Franzén av Svenska
akademiens kritik lät förmå sig att omarbeta dikten, och återfunnos ej, då
denna offentliggjordes. De vittna om huru hemlandets och hembygdens
skönhet fyllde Franzéns poetiska ingivelse, då han stod på höjden av sin
skaparkraft. Spridda förekomma de i andra av hans dikter: så rönnens röda
bär och sommarns midnattliga glans, bägge ungdomsminnen från hans
nordliga hembygd.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. »Hela Sveriges räddare» Georg Adlersparre, som
Adler-creulz (jfr föregående pl.) uttryckte sig vid deras gemensamma första möte på Stockholms
slott efter revolutionen. Av historieforskningen bedömes han nu helt annorlunda. Han
var i viss mån typisk för missnöjet i landet, men hörde knappast till dess ädlaste
representanter. — Gravyr av A. U. Berndes efter oljemålning av F. Westin. Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
