Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veckling bort från jämvikten mellan en stark och verksam styrande makt
och en riksdag, »visligt» trög till verkning men fast och stark till motstånd»,
en utveckling till det läge, som vi redan antytt; nämligen om inte alldeles
en regerande så dock en avgjort dominerande riksdag.
Utom de här särskilt understrukna bestämmelserna innehåller
regeringsformen en hel rad andra, som metodiskt utbygga och till synes fullständigt
garantera det jämviktssystem, man eftersträvade. Ja, det har med rätta
sagts, att 1809 års grundlagsstiftare så helt voro upptagna med att realisera
denna jämviktstanke, att de fördenskull försummade att medtaga
bestämmelser, som man med allt skäl kunde vänta att finna i en ny författning.
De grundlagsbud, som ytterligare böra framhållas, äro sådana, som gå
ut på att garantera riksdagens befogenheter. Riksdagen fick sålunda rätt
att regelbundet sammanträda, nämligen minst vart femte år. Bestämda
metoder skapades för att möjliggöra dess kontroll över regeringen.
Konstitutionsutskottet skulle granska statsrådets protokoll; särskilda av
riksdagen utsedda revisorer fingo tillse, att de beviljade statsmedlen blivit på rätt
sätt använda.
De urgamla reglerna till skydd för medborgarnas fri- och rättigheter
inskrevos naturligtvis även i den nya regeringsformen. Därtill lades
tryckfriheten, som först infördes i Sverige under Frihetstidens slut, men sedan
upphävts under enväldet. Den befästes nu genom en särskild grundlag,
Tryckfrihetsförordningen.
ÖVRIGA GRUNDLAGAR.
Ehuru planer voro å bane att ersätta fyrståndsriksdagen med en ny,
mer modern representation, fingo de på grund av brådskan och de oroliga
tiderna förfalla. Samhällsutvecklingen hade visserligen fortskridit så långt,
att de fyra stånden: adel, präster, borgare och bönder, redan nu ganska
ofullständigt företrädde svenska folket. Från de orepresenterade
framställdes också mångtaliga krav på att komma i åtnjutande av fulla politiska
rättigheter — men förgäves.
Den nya riksdagsordningen (av 1810) bibehöll i stort sett fullständigt
det gamla, hävdvunna riksdagsskicket, blott reglerat och någorlunda
moderniserat. Därmed avses främst, att en rad ständiga utskott tillskapades.
De blevo liksom tidigare gemensamma för alla fyra stånden och förmådde
på så vis i någon mån överbygga splittringen dem emellan. Så kunde i vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
