Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terna behövde ingalunda
hålla tand för tunga;
gjorde det heller ej.
Borgarståndet slutligen
innehöll visserligen, som sagt,
ett stort antal ämbetsmän,
men även och framför allt
handlande köpmän och,
efter en reform 1828—30,
några visserligen ganska
få, men mycket
självständiga, självsäkra och ofta
oppositionella
brukspatroner.
Slutresultatet blev
emellertid en om man så må
säga partimässig
uppställning. Regeringen hade ett
i det hela troget stöd i
adelns och prästeståndets
majoritet och kunde
påräkna icke föraktliga
minoriteter i borgareståndet
och även bondeståndet.
Oppositionen var kraftig
och farlig (och en enda
gång dominerande) inom
adeln, mindre betydande
i prästeståndet, men så
Som en främling kom Bernadotte till Sverige, och
främmande stod han hela sitt liv inför mångt och mycket i
sitt nya fosterland. Vårt språk lärde han sig sålunda
aldrig behärska, och råkade han i sin omgivning på
personer, som voro lika stora språkgenier som han själv,
kunde det hända, att en anekdot som denna kom till:
in träder en dag i kungens sängkammare, dd han ligger
sjuk och läser franska tidningar, ordonnansofficeren
Mörner och anmäler bugande, att excellensen
Wetter-stedt kommit för att efterhöra Hans Majestäts tillstånd,
tilläggande att »son excellence espérait que S. M. se
comporterait mieux aujourd’hui que hier*. Vad han ville
ha uttryckt, var excellensens förhoppning, att kungen
skulle befinna sig bättre än i går — men franskan är
ett svårt språk, och i själva verket hoppades han, att
Hans Majestät skulle uppföra sig bättre än i går. Att
kungen inte saknade sinne för humor, betygar Fritz von
Dardel, som ritat bilden och berättat historien i sina
»Minnen*, där han talar om att Karl Johan leende
genmälde: »Je tåcherai, mon amil» (jag skall försöka, min
vän!). — Tuschteckning. Privat ägo.
småningom behärskade den i regel borgare- och bondeståndet. Redan
detta är naturligtvis helt schematiskt uttryckt; med eri ännu mera
schematisk sammanfattning kan man säga, att regering, adel och prästestånd
stodo emot borgare- och bondestånden jämte de utomparlamentariska
krafter, främst den tongivande pressen, som nu börja göra sig gällande. Detta
är den reella innebörden i den maktdelning, som det nya statsskicket skapat
i vårt land.
På det hela taget intogo emellertid de konservativa krafterna en försvars-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
