Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
summor; slutsummorna under de s. k. huvudtitlarna. Vidare hade riksdagen
rätt att kontrollera, hur K. Maj:t använde statens medel. Men denna
kontroll gick inte i detalj eller kan sägas ha varit särdeles effektiv.
Nu tillägnade sig riksdagen efter en strid, som kulminerade redan 1823
och avslutades vid 1828—30 års riksdag, rätt att genom sina statsrevisorer
i detalj kontrollera statsutgifterna. Sakta men säkert tilltvingade sig
riksdagen vidare rätten att bestämma även utgifterna i detalj. Riksstaten
bestämdes ej blott till huvudposterna, utan blev redan under riksdagens händer
alltmer specialiserad. Beskattningsmakten kompletterades sålunda genom
statsregleringsmakten. Ännu under 1820- och 30-talen hade regeringen
emellertid en betydande frihet, nämligen att använda besparingar, som
upp-stodo på anslag under en huvudtitel, till andra utgifter under samma
huvudtitel. Så upprättades t. ex. hovrätten över Skåne och Blekinge 1820 just på
sådana besparade medel. Men snart inskränkte ständerna efter bästa
förmåga även denna regeringens rörelsefrihet. Under den stormiga riksdagen
1840—41, då oppositionen på alla sätt sökte komma åt regeringen, särskilt
genom att metodiskt »snörpa på pungen», beslöt riksdagen helt enkelt, att
dylika besparade medel av regeringen finge användas endast till tillfälliga
behov, som riksdagen icke förut prövat. Regeringen å sin sida erkände icke
formellt detta beslut — men rättade sig därefter! Detta innebar helt enkelt,
att riksdagen fick rätt eller tog sig rätt att bestämma statsutgifterna i varje
detalj. Och då detta var klart, fortsatte riksdagen på den inslagna vägen.
De bestämde i detalj, hur medlen skulle användas, och de uppställde villkor
i samband med anslagens beviljande. Härigenom blev riksdagen alltmera
bestämmande även på de områden, där K. Maj:t förut varit och enligt
grundlagen alltjämt bort vara allenastyrande. Ett schematiskt exempel kan
förslå: Om riksdagen tidigare medgivit upprättandet av ett ämbetsverk och
givit ett anslag därtill, bestämde K. Maj:t om organisationen och även
lönerna. Nu bestämdes lönerna i detalj av riksdagen, och i samband därmed
kunde den faktiskt också bestämma hela organisationen.
Kort sagt, denna förvandlingsprocess, som fick sitt enda grundläggande
dokument i en enkel riksdagsskrivelse 1841 och som sedan fortsatte och
stadgades under Oskar I:s tid, överflyttade ofantligt mycket av den reella
makten från konung och regering till riksdagen.
Oppositionen mot Karl XIV Johan misslyckades sålunda i sin strävan
att åstadkomma ett parlamentariskt styrelsesätt med hjälp av kontroll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
