Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidens religiösa mdleri förföll gärna till en
sötaktighet och sentimentalitet, som gav
ganska litet av äkta stämning och religiös värme
och varpå Westins altartavlor lämna sd
typiska prov. Ett undantag är J. G. Sandbergs
altartavla i Vetlanda kyrka i Småland, skänkt
till kyrkan av bonderiksdagsmannen Anders
Sandsten. Skissen utställdes på Götiska
förbundets utställning 1817, där Lorenzo
Hammarsköld om densamma skrev, att »Kristus
är en skön gestalt, förenande evig höghet med
uttrycket av manligt lidande». —
Oljemålning av J. G. Sandberg 1816. Vetlanda kyrka.
arbetning av den gamla katekesen,
som har blivit kallad den
Lindblomska. Kyrkohandboken, på
vilken länge hade arbetats, bär
årtalet 1811. Men med psalmboken gick
det för Lindblom icke lika bra.
Pastoralutskottet blev visserligen
färdigt med ett psalmboksförslag,
vilket t. o. m. erhöll kunglig
stad-fästelse, men förslaget skulle dock
under ärkebiskopens ledning
överses, innan det togs i bruk.
Revisionsarbetet vidtog omedelbart —
Lindblom var alltid rask i
vändningarna — men resultatet blev, att
pastoralutskottets psalmbok blev
totalt underkänd. Det skulle dröja
ungefär tio år eller till 1819, innan
den nya psalmboken kom. Under
dessa år hade tiden ömsat skinn,
Sverige hade också fått en
psalmdiktare av Guds nåde, J. O. Wallin.
Ärkebiskop Lindblom (jfr
porträtt å sid. 56 i bd 7) var en ståtlig
prelattyp från den gustavianska
tiden, en fint bildad man, vänlig och
tillmötesgående, för egen del en
trägen arbetare med stor förmåga att
sätta andra i arbete, giva dem
uppmuntran i deras mödor och
överbygga personliga motsatser, om
icke mellan sina många medarbe-
tare inbördes, så dock mellan dessa och sig själv. Livligt önskade han, att
något påtagligt skulle göras under den tid han hade ledningen av den
svenska kyrkan, och därför såg han stundom mera på att något gjordes, än huru
det gjordes. Annars hade han visst sina principer. I fråga om den nya
psalmboken ivrade han för att uppbyggligheten och »den ädlare smaken»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
