Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över Hedborns skildring vilar ett visst romantiskt skimmer. Man kan
fråga sig, i vilken utsträckning den av romantikerna så beprisade
folk-fromheten existerade i verkligheten. Visst är, att i den traditionella
kyrklighetens ram — kyrkan och gudstjänsten på söndagen voro medelpunkt
för socknens både andliga och världsligt kommunala liv —- fanns mycken
icke blott oreflekterad, naiv fromhet, utan också djupt och innerligt
tillägnad kristen tro. Det folklager, som hade tagit intryck av
upplysningstidens skepticism, var ganska tunt. Å andra sidan fanns inom
kyrk-lighetens ram åtskilligt, som mycket illa förlikte sig med kristet liv.
Bibel och psalmbok jämte katekesen voro det grundläggande för den
kyrkliga fromheten. Såsom förut har nämnts, fick svenska kyrkan genom
Lindblom en ny katekes. Den kateketiska undervisningen blev, vad
ungdomen angår, mera ordnad, än tidigare hade varit fallet, genom att
kyrkohandboken av år 1811 under det gamla namnet Ungdomens första
nattvardsgång officiellt införde en ny akt, konfirmationen. Denna
kyrkliga akt blev snart högt skattad. Den förde med sig, att
konfirmandläsningen antog allt fastare former. Genom de sedan gammalt brukliga
husförhören vidmakthölls så den kristna kunskapen hos både äldre och yngre.
I främsta rummet vilade folkfromheten på bibeln. Men läste svenska
folket verkligen bibeln i den utsträckning, som man gärna ville föreställa
sig? En förutsättning härför var givetvis, att bibeln skulle vara tillgänglig
för alla. Men var den det verkligen? Kanske skulle man icke på ledande
kyrkligt håll ha ställt dylika frågor fram för sig så allvarligt, som man
gjorde, om man icke fått en påstötning därtill utifrån. Impulsen kom från
anglosachsiskt fromhetsliv. Ett par skottar, närmast intresserade för
hednamissionen, hade kommit till Köpenhamn. Av olika omständigheter
här kvardröjda, började de intressera sig för de danska religiösa
förhållandena. Snart nog kom Sverige inom deras intressesfär. De begåvo sig
till Stockholm och trädde här i beröring med en liten krets herrnhutiskt
påverkade män, av vilka flera intogo en framskjuten
samhällsställning. 1808 lyckades det dem att få till stånd Evangeliska sällskapet,
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Den svenska kyrkan rymde pd 1800-talet kanske mera
än förr och senare under sina valv både administrativ duglighet och humanistisk lärdom:
den förra förkroppsligas hår av den myndige häradsprosten, kyrkoherden i Älghult av
Växjö stift, Nils Colliander, tillhörande den stora småländska prästsläkten med detta namn
(som fältpräst hade han deltagit i finska kriget) den senare av Anders Fryxell, ryktbar för
sina »Berättelser ur svenska historien’’. — Akvareller av A. C. Wetterling. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
