Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också snart, att den nya föreningen saknade all stötkraft. Skulle man kunna
göra en energisk framstöt, syntes det ovillkorligen nödvändigt att basera
nykterhetsarbetet på hel avhållsamhet från brännvinet. En dylik energisk
framstöt var förvisso av nöden. Landshövdingeberättelserna från åren 1828
—32 ådagalade, huru förfärande långt missbruket av brännvinet hade gått.
Bevis härpå lämnar också den omständigheten, att domkapitelsprotokollen
från denna tid ofta innehålla redogörelser för ingripanden mot supiga
präster. Än var det varning, än avsättning. Särskilt bland pastorsadjunkterna
tyckes lasten ha härjat. Dåliga ekonomiska omständigheter hade de ofta.
Dåliga vanor hade de tillägnat sig vid universitetet, ute i församlingarna
råkade de i dåligt sällskap. Avsättning och fattighuset blev mer än en gång
slutet på deras levnadssaga.
1836 besöktes Sverige av en av Amerikanska nykterhetssällskapet till
Europa utsänd nykterhetsmissionär vid namn Robert Baird. Han kom på
sin rundresa också till Stockholm och blev där synnerligen väl mottagen
av Karl Johan. Hans besök gav anledning till stiftandet av Svenska
nykterhetssällskapet år 1837. Sporrande inverkan utövade också den
nykterhetsförening, som prosten Peter Wieselgren 1836 hade stiftat i sin
församling Västerstad i mellersta Skåne. Av alla som i landsorten arbetade
för nykterhetssaken var Peter Wieselgren den, som — och det med rätta
—- tilldrog sig den största uppmärksamheten. Utan att förringa betydelsen
av den mängd lokala nykterhetsföreningar, som kommo till stånd, eller av
de många enskilda personer, som arbetade för folknykterheten, torde man
kunna säga, att det var Svenska nykterhetssällskapet och dess frivillige
>;generalsekreterare» och resetalare Peter Wieselgren, som vunno slaget i
kampanjen mot brännvinet.
Man kan verkligen säga, att seger, i viss mån åtminstone, blev vunnen.
Aggressivast fördes kampanjen åren före och efter 1840, och resultatet blev,
att supseden såsom folksed, och därmed brännvinet såsom nära nog en
folkdryck, blev brännmärkt, brännmärkt såsom förödaren och folkfienden.
På grund av den s. k. husbehovsbränningen producerades enorma
kvantiteter brännvin. Folk hade för sig, att brännvinet var nyttigt för hälsan,
och man höll före, att bränningen var nödvändig för jordbruket på grund
av drankens egenskap att vara ett förträffligt och billigt kreatursfoder.
Nykterhetsarbetet var så till vida av ömtålig natur, som
husbehovsbränningen betraktades såsom särskilt bondens fri- och rättighet, och det syntes
hjärtlöst att fråntaga den fattige bonden denna hans rättighet. Det första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
