Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sydsverige och på Västkusten, mera meddelsamt i religiösa ting, mer
känslosamt och lyriskt. Schartaus negativa inställning till enskilda religiösa
sammankomster stämde icke heller överens med norrländska seder. Schartau
synes också ha varit mera intellektuellt lagd, än norrlänningarna kunde
fördraga. Men därjämte kommer i betraktande, att det konfliktläge, som
förelåg i Schartaus brev, icke utan vidare kunde överflyttas på dåtida
norrländska förhållanden. Det var delvis lokalt och personligt betingat. Av
den anledningen korrigerade också Schartaulärjungarna på Västkusten
instinktivt sin lärofader. Denne hade varit så inriktad mot den
känslobetonade, religiösa eudämonismen, att han gärna uttryckligt varnade för
missbruket av evangeliet om Guds nåd. En sådan inställning kunde i en
annorlunda orienterad situation uppfattas såsom innebärande ett
undanskymmande av evangeliet, och så har Schartau också blivit misstolkad: man fann
mer lag än evangelium hos honom. Västkustprästerna bedömde det andliga
läget rätt, när de i förkunnelse och undervisning något sköto åt sidan den
garderande inställningen mot missbruket av evangeliet, så trogna lärjungar
de än annars voro till Schartau. Den omständigheten må också framhållas,
att upplysningstiden, under vilkens efterverkningar norrlandsläsarna levde
— den hade ju i någon mån tryckt sin stämpel på de s. k. nya böckerna,
kyrkohandbok, katekes och psalmbok — bade haft föga sinne, såsom ovan
har påpekats, för motsatsen mellan å ena sidan människans oförmåga att
på egen hand nå fram till Gud och å den andra Guds fria, syndaförlåtande
nåd. Under sådana förhållanden behövde man icke varna för missbruket
av evangeliet.
Den nyevangeliska väckelsen gick framåt i Norrland. I stort sett var
den till att börja med ingalunda ovänligt stämd mot kyrkan. Många präster
hörde till den, och med iver lyssnade man till dylika läsarepräster. Men
annars var den i första hand en lekmannarörelse, där lekmännen, både män
och kvinnor, spelade en viktig roll. En sådan kvinna må nämnas,
nämligen Maja Lisa Söderlund i Storkåge. Det var en enkel kvinna av folket,
med rätta mycket ansedd för sin andliga djupblick och sin
själasörjareförmåga. Kyrkohistorisk berömmelse har hon fått på grund av den
själsfränd-skap, som förband henne med Carl Olof Rosenius, för vilken hon var ett
andligt stöd. Ty från läsarekretsar i Norrland kom Rosenius. I sådan miljö
hade han vuxit upp: hans far var läsarepräst. Främst genom Rosenius
fördes den nyevangeliska väckelsen ut över hela Sveriges land. Huru det
kom till skall nu med några ord klarläggas. Men dessförinnan må i all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
