Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gårdspaviljong. Här samlades engelsmännen, men snart också en del
svenskar, ty den engelske prästen lärde sig svenska och började predika
på detta språk. 1830 fick den först inkallade prästen till efterträdare en
annan wesleyansk präst, George Scott, en man, som under de följande åren
skulle få stort inflytande på Sveriges religiösa liv.
På 1830-talet förspordes avmattning inom de kretsar, som hade hämtat
inspiration från brödraförsamlingen. Denna förde ett svagt liv, då nya
medlemmar icke inträdde i de gamla, bortgångnas ställe. Såsom vi ovan sett,
var det icke underligt, om de under nämnda årtionde så påtagligt
framträdande skadorna i folklivet orsakade en pessimistisk sinnesstämning. Till
dem, som blåste nytt liv i de domnande lågorna, hörde George Scott. Först
gällde det missionsintresset. I engelska kapellet höll Scott, under livlig
kontakt med engelska missionsvänner, intresset för hednamissionen vid makt.
Emellertid måste man tillägga, att Scott ingalunda var den ende, som
arbetade i nämnda syfte. I detta sammanhang måste nämnas ett namn, vars
bärare har spelat en mycket större roll än Scott för väckandet av ett
allmännare svenskt missionsintresse, nämligen Peter Fjellstedt.
Fjellstedts direkta insats i nu nämnt hänseende inföll visserligen något
senare — på 1830-talet var han upptagen av praktiskt missionsarbete på
missionsfältet. Han hade kommit från ett mycket fattigt hem i skogarna
pä gränsen mellan Värmland och Dalsland. Under stora försakelser nådde
han så långt, att han efter studier först i Karlstad och därefter i Lund kunde
prästvigas i Karlstad 1828. Omedelbart efter prästvigningen fick han
tillfälle att fullfölja den kallelse, han under flera år känt i sitt inre, att gå ut
såsom hednamissionär. Olika omständigheter förde till att han i Basel erhöll
sin missionärsutbildning och gick ut i Baselermissionens tjänst. Hälsoskäl
tvingade honom sedan att uppgiva det direkta missionsarbetet, och från
1842 verkade han såsom Baselersällskapets resepredikant. Sedan
återbördades han till sin hemkyrka. Hos Fjellstedt var missionskärleken ett med
hans kristna tro, och under vidsträckta resor i Sverige bidrog han till
mis-sionsintressets stegrande liksom också till utbredning av den nyevangeliska
väckelsen, vilken senare dock framför allt är knuten vid Rosenius’ namn.
När Fjellstedt 1829 lämnade Sverige efter ett besök därstädes, hade han
haft samtal med pastor C. Fr. Häggman, också en av de herrnhutiskt
påverkade svenska prästerna, om dennes plan att bilda en svensk
missionsförening. För tillfället kunde intet åtgöras, men Häggman fasthöll tanken.
Fråga är dock, om planen verkligen skulle ha blivit realiserad, om icke Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
