Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och goda gärningar, att man förlorade trons tröst och enfald i Kristus och
hämtade en hemlig tröst av den egna helgelsen. Å andra sidan — det var
naturligtvis Rosenius’ mening — skulle de goda gärningarna växa fram ur
trons liv. Hade Schartau varit på vakt mot missbruket av evangeliet, så
var Rosenius i en-garde-ställning mot moralismen. I den nyevangeliska
väckelsen funnos emellertid ferment till en hyperevangelisk riktning, som
kunde leda till moralisk slapphet, såsom i Rutströms allmänt sjungna sånger,
mot vilka Gerhard Gerhardsson på sin tid förgäves hade rest opposition. Ju
längre den nyevangeliska väckelsen kom bort från sitt norrländska hemland,
desto starkare framträdde tendensen till hyperevangelism.
Väckelsens arbetsformer voro delvis inhemska, hämtade från Norrland
och från brödraförsamlingen, men delvis också kommande västerifrån. Ny
var den aggressiva energien och omvändelseivern. Föreningar och enskilda
möten, där den personliga gemenskapen och den direkt personliga
påverkan kunde komma bättre fram än vid den kyrkliga gudstjänsten, blevo
vidare dagens lösen. I den punkten stämde man överens med den
liberala tidsströmningen, som yrkade på individens frigörelse från historiskt
givna samhällsband, vilka kändes tryckande, och förordade den fria
associationen. Men ännu gällde konventikelplakatet, som trädde hindrande i
vägen för religiösa sammanslutningar. Men sådana bildades dock, först
av för hednamissionen intresserade, i anslutning till Svenska
missionssäll-skapet. Så kommo nykterhetsföreningarna, vilka voro väl sedda på högsta
ort. Ofta dolde sig missionsföreningarna bakom nykterhetsföreningarna
eller seglade upp i dessas kölspår. De blevo sedan kanaler, genom vilka
den evangeliska väckelsen spridde sig.
Det är lätt att inse, att det under sådana förhållanden skulle uppstå
en spänning mellan den i konservativa former arbetande kyrkan och
väckelsen. På kyrkligt håll var man sedan gammalt ängslig för allt, som
kunde leda till söndring och till upphävande av den enhet, som dittills
hade kännetecknat kyrkolivet. Denna omtanke om enheten, stundom
urartande till hårdhjärtat principrytteri, förband sig också med religiösa
betänkligheter mot det hyperevangeliska draget i väckelsen, liksom också mot
inflytandet från den anglo amerikanska fromhetstypen. Från 1840-talet
kan man inom kyrkan konstatera en dragning mot den lutherska
konfes-sionalismen, icke utan inflytande från den tyska lutherdomen. En mycket
stridbar representant för en stramare, mera intransigent luthersk ortodoxi
var Johan Ternström, vilken på 1840-talet var präst i Stockholm och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
