Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett antal partiella reformer förberedde under följande år läroverkets
omdaning. Från 1831 kunde man ta studenten vid universiteten utan
klassiska språk, under förutsättning att man i andra ämnen hade inalles 6
be-tygsenheter. Ett kungligt brev av 1835 befriade blivande officerare från
studium av de tre gamla språken vid läroverken. 1839 bestämde ett
kungligt cirkulär, att fem fullständiga apologistier, förande i moderna språk och
vetenskaper till studentexamens kunskapsmått, skulle inrättas och vidare
enligt undervisningskommitténs förslag, att i varje gymnasium skulle
anställas en lärare i vartdera av ämnena moderna språk, naturvetenskap och
gymnastik, där sådana ej förut funnos.
Efter en fortsatt livlig diskussion och behandling av frågan i riksdagen
på 1840-talet kom avgörandet med k. cirkidäret av 1849. Det bestämde, att
dispens från läsning av latin, grekiska och hebreiska finge medgivas vid
läroverken, att lärdoms- och apologistskola, gymnasium och lärdoms- och
apologistskola skulle förenas till ett läroverk, att lärare erhölle
lönetillök-ning mot avsägande av dubbeltjänstårsberäkning, och att indigenatsrätten
fullständigt upphörde och ansökningsrätten blev fri. Åt eforer och
lärarkollegier överlätos närmare bestämmelser om de dispenserade lärjungarnas
sysselsättning med andra undervisningsämnen på de lediga timmarna. Den
brokiga olikhet rörande kurser och språkens följd, som blev resultatet av
denna frihet, gav anledning till 1856 års läroverksstadga, varmed latin- och
reallinjerna mera bestämt utgestaltades.
Att skolfrågorna under hela Karl Johans-tiden tilldrogo sig ett så starkt,
stundom passionerat intresse i alla politiska och kulturella läger, berodde
på att den rörelse, som reformivrarna, vare sig det gällde folkskolan eller
läroverket, representerade, var ett uttryck för en hela samhällets inledda
omdaningsprocess. Skolfrågan var en viktig och oskiljaktig del av den från
samhällsdjupen verkande process, varmed det moderna demokratiska
Sverige blev till och ståndsindelningen avhystes. Åtskilliga insågo det, och alla
hade en känning därav. Både Silverstolpe, Fryxell och Lefrén hade betonat,
att skolornas ensidiga karaktär och bristande förbindelse med varandra
hindrade utbildandet av en nationell enhetskänsla eller vad man nu kallar
folkgemenskap. Fryxell anmärkte, att vi ha lika många skolformer som
stånd, och frågade, om Sverige skall utbilda sig till ett kastsamhälle som
Indien. Tegnér såg till botten av frågan, då han 1839 förklarade, att kravet
på folkskolan var en demokratisk rörelse, och lät sitt domkapitel
underrätta K. M:t, att häri yttrade sig världshistoriens dunkla instinkt. Om yr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
