Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade nationalmedvetandet. Vilken genklang, han väckte redan vid sitt första
uppträdande som historiker, ser man därav, att han 1815 vid sina
föreläsningar som vikarierande professor hade ett åhörarantal av 240 »oberäknat
åtskilliga passagerare», en ännu i dag långt ifrån uppnådd siffra för
vardagliga föreläsningar och ännu mera märklig vid dåtidens så mycket mindre
studentantal. Ett stort inflytande övade Geijer över sin tid som
samhälls-filosof, vare sig hans tänkande gick i konservativ riktning eller från 1838
i liberal. I bägge fallen, vare sig han mer betonade kontinuiteten eller
förnyelsen i historien, inspirerade han en mer djupgående uppfattning av
samhällets liv och samhällsproblemen.
Atterbom utvecklade — liksom den nyromantiska skolans övriga
anhängare i Uppsala och Stockholm — den nyromantiska världsåskådningen
under angrepp på upplysningstidens intellektualism, och med sitt verk
»Svenska siare och skalder» nydanade han den svenska litteraturhistorien.
Adolf Törneros, professor i latin och distingerad vitterhetsälskare, spred
över studentvärlden sitt förfinande inflytande, varom W. E. Svedelius
vittnat. Samuel Grubbe höjde de filosofiska studierna med sina klara och väl
utarbetade framställningar rörande snart sagt alla filosofiens områden.
Hans efterträdare på den praktiska filosofiens lärostol blev 1842 Christopher
Jacob Boström, som vidare utvecklar Grubbes och Geijers filosofiska
tankesystem, men vars inflytande på svenskt tänkande huvudsakligen tillhör ett
senare skede. Om det romantiska och ytterst religiöst bestämda tänkandets
överhöghet under denna tidsålder ger ett vittnesbörd Israel Hwasser, vilken
som professor i medicin fängslade sina åhörare genom sin personlighets
värme och i sin »biologiska» världsåskådning förband det biologiska livet
med det sedliga och religiösa.
I Lund blev det stora namnet Esaias Tegnér. Han bidrog framför någon
annan att höja det sydsvenska universitetets namn och anseende till en nivå
det förr ej haft och till jämbredd med Uppsala. Som professor i grekiska
upplivade han detta ämnes tidigare tillbakasatta studium och belyste för
första gången vid detta lärosäte det grekiska språket och den grekiska
litteraturen med den stora nyhumanismens kärleksfulla insikt. Han var om
någon skickad att också ge uppfattning om dess poetiska värden. En åhörare
(P. G. Ahnfelt) skriver om hans föreläsningar: »Tegnérs föreläsningar voro
mycket lärorika. Jag har hört honom läsa både över Homerus, Pindarus och
Thukydides. Först verterade han ordagrant med den finaste lingvistiska
analys och textkritik, därpå belyste han stället från historisk synpunkt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
